Gangrel

Gangrel A.T.

Det har alltid funnits mycket gangreler i Skandinavien. Länge fanns det lika mycket gangreler som alla andra klaner tillsammans. Detta är inte så svårt att räkna ut då städer och byar i Sverige länge var bundna med vattenvägar och landsvägarna var då mil av svårgenomtränglig skog.

Enligt många noddister (med riktigt höga värden i kindred lore) så hette den högste gangrelen under denna tid Wotan. Vissa noddister hävdar att det är berättelser av hans bedrifter som missförståtts av människorna och rörts ihop med influenser av kristendomen som inspirerat till den fiktiva figuren ”Oden”. Men sanningen i denna teori kommer vi aldrig få veta.
I vilket fall så vet de mest kunniga noddisterna att en gangrel med namn ”Wotan” är en av de första vampyrerna vi vet namnet på i Skandinavien. Det mesta vi vet om Wotan vet vi faktiskt tack vare noddisterna som forskar på Camarillaäldstar, då Skandinaviens Camarillas mäktigaste vampyr, ventruen Hector Germanicus, hade en lång kamp mot den mycket äldre vampyren Wotan när han först kom till Skandinavien. En kamp som enligt ryktena Germanicus med sina kristna allierade (det ryktas att många av dem var Nosferatu) vinner när de tvingar Wotan till torpor. I andra berättelser från denna tid är det en Malkavmetusalah vid namn Pashur som tvingar Wotan i torpor. Hur det egentligen gick till är väldigt oklart. Det är även obehagligt att vi inte vet när eller om denna Wotan dött.

Då många gangreler varit vänner med tzimiscierna (framförallt i Lappland) så var det naturligt för många medlemmar av gangrelklanen att gå med i Sabbaten när den nådde Skandinavien. Förvånansvärt många äldstar valde Sabbaten framför Camarillan (ett hat mot kristendomen, civilisationen och ventrueklanen sägs vara orsaken). Gangreler oavsett sekt brukar inte vara särskilt intresserade av titlar, sektprestige eller sällskap. Och detta gör att det ofta är svårt att spåra, eller forska i just gangreler. Så mängden nu levande gangreläldstar är omöjligt att ta reda på. Men en av dem levde ett kort tag i Uppsala. Hon hette Sanna Holopainen. Enligt ryktena så följer hon fortfarande den heretiska harmonins väg, men enligt andra rykten var hon en av de mest drivande bakom införandet av bestens väg. Sanningen får man nog bara hos Sanna själv. Och ingen har sett till henne de senaste åren.

Mot slutet av 1700-talet i USA så började en avart av gangrel antitribu sprida sig. De hade utvecklat förmågan att gömma sig istället för förmågan att tåla mycket, en förmåga som var väldigt bra för spionage och bakhåll i stadsmiljö. Denna blodslinje kallades ”city-gangrel” och vart väldigt stor på kort tid i USAs och Mexicos städer. Den gamla blodslinjen döptes till ”County-gangrel” i den nya världen och anses där vara mer ”bonnig”. City-gangrelerna följde med den industriella revolutionen runt om i världen. Så det är inte förrän mot slutet av 1800-talet som vi i Sverige kan tala om att vi har city-gangreler i någon egentlig mening. Denna blodslinje är fortfarande mindre vanlig än sina syskon här i Skandinavien och den består i princip bara av neonater. Men säg att 1 av 4 gangrel antitribu bland neonaterna är av City-gangrel typ så har vi en rimlig uppdelning. Men detta skiljer sig naturligtvis om vart i Skandinavien man är. De flesta Stockholmsgangreler i Sabbaten har t.ex. varit city-gangreler, medan att city-gangrelerna aldrig varit särskilt många i norra Sverige.

I vårt lajv har citygangreler Animalism, Protean och Obfuscate. Detta är en spelbalanseringsmekanism då city-gangrelerna i sitt originalutförande utklassade Assamite Antitribu på lönnmord.

Comments are closed.