Forntiden

Forntiden: De första bosättarna når den kalla norden

Istiden

De första bosättarna når den kalla norden när isen dragit sig tillbaka från södra Skandinavien (ca 13.000 f.kr), landet var en öde tundra. Det dröjde fyratusen år tills isranden dragit sig tillbaka ända till Norrland. Under tidsperioden 7000 till ca 5000 f.kr fanns visserigen Östersjön till som en stor issjö, men då Sydvästskandinavien, som först blev isfritt, reste sig efter det kilometerhöga glaciärtäckets enorma press fanns inga Bält, inget Öresund och knappast något Kattegatt. Uppland fanns inte alls på den tiden, knappt heller Värmland och Östergötland: det var alltsammans två stora bukter av Ancylussjön och av västerhavet, som möttes vid ett smalt näs söder om Degerfors.
Vampyrmytologi: Inga vampyrer lever här, bara människor.

 

Invasionerna

 

De tidigaste nomaderna i området dyker upp ca 7000 f.kr. i Skåne. Jordbruk dyker upp ca 3000 f.kr. Omkring 2000 f.kr. sker ett flertal invasioner söderifrån, upp över Jylland. Krigiska stammar bosätter sig i området. Det är av olika skäl sannolikt att erövrarna förutom hästen och den elegant slipade, tydligt metallefterbildande stridsyxan också medförde dyrkan av den med åskan associerade anförarguden Tor till Norden. Urinvånarna dödas eller förslavas under de nya, och utan tvivel ganska stränga, herrarna, vilka nu själva blir storbönder eller godsägaradel (ca 1800 f.kr.).
Vampyrmytologi: Gangreler och Ravnos kan ha följt med dessa krigiska stammar norröver.

 

Bronsåldern

 

Befolkningen ökar och en enhet framträder. År 1500 f.kr. börjar bronsåldern. Under denna era börjar Uppland att spela en mer betydande roll, för varje århundrade som går. Inflytandet från medelhavsvärldens högkulturer börjar under yngre bronsåldern att öka. Dyrkan av solguden blir populärare i och med att klimatet blir kyligare och regnigare. Under hela den yngre bronsåldern och den efterföljande järnåldern skedde grava klimatförändringar i Norden: landet blev allt solfattigare, regnigare och skördarna slog ideligen fel.
Vampyrmytologi: Någon gång under bronsåldern anlände Pashur med följe till de sydliga finska skogarna. Det var troligen med hans hjälp som den unga Louhi vann de tidiga framgångar som vi ser här. Utan sin skapares stöd och ledande hand har hon troligen sjunkit djupt in i vansinnet efter den här tiden. (Kindred lore 4)

 

Hågariket och sakralkungarna

 

Av särskilt intresse för Uppsala är kanske dessa första konturer av en statsbildning. Fram till 1900-talets början hade man alltid kopplat Hågahögen utanför Uppsala (Kung Björns Hög) till den konung “Björn på Håga”, som skulle ha härskat i Birka vid Ansgars första besök där 830. Vid utgrävningen vid seklets början fann man att högen ingalunda var en vikingatidsgrav, utan en två årtusenden äldre gravanläggning från yngre bronsåldern och med en prakt och lyx, som ställde monumentet i absolut särklass inom hela den tidens Norden. Bland det rika gravgodset lade man särskilt märke till det utsökta svärdet med guldbelagt och “solornerat” fäste, flera knappar och trådar av guld, samt en förträfflig s.k. glasögonfibula. Den gravsatte var en helig man, men dessutom en man av osedvanlig makt, rang och betydelse. Denne konung har av en hel rad religionshistoriskt viktiga omständigheter att döma stött sin makt på bronsålderns nordiska solgud, som här dykrats under namnet Ull, “den majestätiskt glänsande”, vars helgedom var Ulleråker vid det nuvarande Uppsala.
Vampyrmytologi: Här ser vi nu Pashurs intåg i Uppsala dokumenterat i historien. Här skapade Magog Missabib sig det sakrala kungadöme som han sedemera blev känd för. (Kindred lore 5)

 

Järnåldern och romarna

 

Ca 500 f.kr. börjar en storskalig utvandring från Norden söderut, med anledning av det solfattiga klimatet och de dåliga skördarna. De flesta invånarna stannade visserligen kvar och kämpade vidare, men emigrationen var ändå påtaglig.
Romarna får under de efterföljande århundraden upp ögonen för att det finns germanska barbarer inte blott norr om den “Herkynska skogen” i mitten av Tyskland, utan också vid det stora “svebiska havet” i norr, vid den s.k. “oceanen”. Redan före år 100 e.kr. talar den framstående romerske hävdatecknaren Tacitus om ett folk högt uppe i norr ute i själva havet. De kallades sviones, dvs svear, bebyggde en örik skärgård och var fruktade, då de var starka genom både flottor och vapen.
Vampyrmytologi: Nu kommer Wotan, den Högste, norrut. Han har drivits norrut eftersom hans enmanskorståg mot civilisationen inte gått så bra som förväntat. (Kindred lore 4) Vid denna tidpunkt hör troligen Germanicus eller någon av hans förtrogna talas om Norden, och uppvisar möjligen ett intresse för det. Troligen följde Germanicus Gaius Julius Caesar i krigen mot germanerna och fick på så sätt kontakt med “de nordliga visigoterna”. Redan nu sås fröet till Germanicus hat för Wotan. (Kindred lore 5)

 

Ynglingaätten

 

Vid slutet av 400-talet går mycket av den gamla bondebebyggelsen ute på öarna i Östersjön under. Orostider råder, och folkvandringen skapar stora problem. Under denna tid framträder framför alla stammar och stater i området, det uppsvenska sveafolket. De tar successivt allt mera avgjort ledningen över hela Mellansverige och slutar med att så småningom underlägga sig först västgötarna, så östgötarnas statsbildningar, varigenom det Svenska Riket uppstått.
Den endast mycket vagt dokumenterade Yngligaätten, har följande kronologi under 400- och 500-talen: Aun (Ane) den gamle dog i slutet av 400-talet och höglades i Gamla Uppsala. Hans son och efterträdare Egil (i Beowulfdiktningen; Ongentheow), avled strax före 516 och höglades på samma plats. Dennes efterträdare Ottar dog omkring 525 och blev enligt Snorre “lagd på hög i Vendel” varför han fick namnet Vendelkråka. Den danske inkräktaren Ale stupade i strid mot den legitima dynastin på 530-talet, och slutligen dog den väldige Adils, Gotlands och Västergötlands erövrare, omkring 575 och skall ha höglagts i Gamla Uppsala även han. Detta är tyvärr mytologi, snarare än fakta. Att det funnits en mäktig Uppsala-ätt – Ynglingaätten, är klarlagt, även om detaljer om de enskilda individerna får hänvisas till sagans värld.
Efter Adils död syns en svaghetsperiod ha följt svearna. Hans son Östen skall enligt sagorna ha innebränts av en dansk sjökonung. Efterträdaren Yngvar stupade under krig i öster. Dennes son Bröt-Anund, kallad så emedan han anlade vägar genom hela sitt rike (av fornnordiskans braut – väg), kan möjligen ha varit en historisk person. Han ska ha fått sin griftestad i Västmanlands äldsta kulturcentrum i den väldiga Anundshögen vid Badelunda. Anunds efterträdare var den beryktade Ingjald Illråde under vilken vasallsystemet med småkungar skall ha slopats men därigenom också blivit orsak till ättens fall.
Vampyrmytologi: Här ser vi de strider bland de dödliga som följde i maktkampen mellan Wotan och Pashur. Strax efter att Wotan tvingade Pashur i torpor lyckades han förgöra Pashurs dödliga allierade, Ynglingaätten. Det är mycket troligt att Pashur ursprungligen haft varulvarna på sin sida, men att Wotan på grund av sin klan så sakteliga vunnit deras stöd. Något som han troligen förlorar då deras Caern vid Högarna sinar. (Kindred lore 5)

 

Vikingatiden

 

Vikingatiden sägs börja året 793, eftersom det var då Lindisfarnes kloster i Nordengland stormades. Svenskarna deltog visserligen i färderna i västerled, men inriktade sig huvudsakligen österut. I början av 800-talet beger sig de legendariska ruserhövdingarna Rurik, Sineus och Truvor över Ålands hav, där de grundlägger ett välde med kontroll över de viktiga ryska handelsvägarna. I rask följd anläggs nu köpstäder och borgar: i Novgorod, Bjelosersk och Kiev. Denna sistnämnda borg skall ha anlagts av de samverkande vikingabröderna Askold och Dir, dvs Höskuld och Dyre. Efter Ruriks död regerade Oleg för ruriksonen Igor och införlivade Kiev med det mäktiga Gårdarike eller “Svithiod det stora”.
Vampyrmytologi: Här ser vi ett tidigt samarbete mellan klanerna. Allra minst var gangrel, tzimisce och malkavklanerna inblandade i Ruserna. Dock så verkar det inte som om någon vampyr var särskilt inblandad i de krigiska vikingatågen. Snarare fattade Germanicus och hans likar intresse för de fredliga handelstågen. (Kindred lore 4) I själva verket var det Get of Fenris som fann de sydliga vampyrerna långt mer motbjudande än de relativt accepterade malkav och ganrel klanerna i skandinavien. (Garou lore 5)

 

Svearnas rike – det sakrala kungadömet

 

Sveastatens minsta enhet utöver gård, by och bygd var det s.k. hundet, som betyder “många”, dvs ett landområde med många människor. Detta ord lever kvar i namnen på de tre “folklanden” i Uppland: Tiundaland, Attundaland och Fjädrundaland, kärnområdet för svearnas kungadöme, där Tiundaland med konungasätet var det förnämsta. (Intressant anekdot: Titeln konung kommer från det urnordiska “kweno” som betyder kvinna, och ska ursprungligen ha betytt “kvinnans make”. Kvinnan i detta fall är givetvis fruktbarhetsgudinnan, Nerthus. Ynglingakungarna ansågs vara inkarnationer av fruktbarhetsguden Ing, ett ord som helt enkelt betyder penis, och deras titel var sålunda antingen “Fallos” eller “Kvinnans make”.)
Mora äng (Mora stenar) i Attundaland, belägen alldeles invid Tiundalands gräns, var den gamla platsen för svearnas kungaval. Den religiösa kultens centrum, Gamla Uppsala, med dess blotlund, dess heliga källa, dess sägenfrejdade höga träd, dess vi och “disarsal” (disens, dvs. fruktbarhetsgudinnans sal), var också centrum för den politiska makten. Denna auktoritet, sveakungadömet av gudomligt nåde, var påfallande stark, då den vilade dels på betydande kungliga jordagods, senare sammanfattade under begreppet “Uppsala öd” (dvs “rikedom”), dels också på rätt för konungen att vid påkommande behov låta utskriva “ledung” (sjökrigstjänst) från Mälarområdet särskilt de uppländska kusttrakterna i öster.
Vampyrmytologi: Här ser vi de första spåren av att Germanicus, Eudoxia av Estergom och Oliver Stavross kommit att intressera sig i att ta över Uppsala. (Kindred lore 4)

 

Götarnas rike och enandet

 

Götarikets kärnområde var Västergötland, till vilket redan tidigare Dalsland varit anslutet, medan Östergötland antagligen bildat en självständigare enhet inom dess ram och Närke, Värmland samt östra Smålanden med Öland endast tidvis indragits i dess intressesfär. Götarikets minsta enhet var “häradet”. Häradet styrdes av en folkvald häradshövding, och hade inte samma rigida struktur som svearnas “hundet”. Motsvarigheten till Gamla Uppsala bland svearna var “Alla götars ting” i Skaratrakten.
Enandet mellan de två rikena skedde troligen gradvis från år 500 fram till år 1000. Konungen för det enade riket antog titeln “svears och götars konung”, första gången säkert belagt i det latinska dokument, med vilket Karl Sverkersson 1164 bekräftar det nyupprättade svenska ärkebiskopsdömet. Konungavalet skedde alltjämt vid Mora stenar, varefter konungen gav sig av på en eriksgata genom Sverige för att kunna godkännas vid ytterligare två huvudting i Öster- och Västergötland.
Vampyrmytologi: Det initiala enandet måste ha skett under Wotans överinseende, om han överhuvudtaget var aktiv. Det är fullt möjligt att Germanicus kåtteri var inblandade i att avsluta affären. Troligen är det ett utslag av att människorna kan hitta på saker på egen hand. (Kindred lore 4)

 

Birka

 

Birka var svearnas, och tydligen också hela Nordens, första verkliga stad. I själva verket var det nu nödvändigt med en stapelplats i själva det gamla kärnlandet för de mångahanda produkterna österifrån. Birka konkurrerade med Uppsala om att vara svearnas rikes centrum. Flera av konungarna tog sitt säte i Birka istället för Gamla Uppsala, och det finns tecken som tyder på samkungar i Birka och Gamla Uppsala. Birkas saga blev inte lång: efter att ha grundats omkring år 800 gick staden under en kort tid efter 975, möjligen i samband med det av forskningen mycket omdiskuterade slaget på Fyrisvallarna. Sedan repade sig staden aldrig utan förföll allt mer och övergavs snart av sina borgare. Vid 1000-talets mitt var stadsbebyggelsen jämnad med marken.
Vampyrmytologi: I Birka samlas Germanicus kåtteri för det 300 år långa kriget om skandinaviskt herravälde. Det vara bara deras stabiliserande närvaro som höll staden levande, och när de flyttade till fastlandet föll så Birka i glömska. Samtidigt samlas de nordtyska Furstarna kring den karismatiske antoninen Albertus den Trogne. De stödjer Germanicus skandinaviska krig i ett försök att kväsa de problematiska vikingarna. (Kindred lore 4)

 

Rökstenen

 

Den märkligaste av runstenarna som finns i Sverige är den berömda Rökstenen från 800-talet. Den saknar bild, men själva texten är med dess sju olika slag av runalfabeten, bl.a. lönnrunor, kvistrunor, hälsingerunor och magiska chifferrunor, är ett mäktigt arbete. Det är världens längsta runinskrift. Av den unika texten har framlagts en mängd olika tolkningar. Ristningen är från början till slut dels magisk, dels vittnar den om en fanatisk tro på guden Tor, vilken än nämns vid sitt rätta namn, än kallas Vilen (=Vile i den senhedniska “treenigheten” Odin-Vile-Ve). Om man härför stenen till en mycket tidig period av den kristna förkunnelsen skulle man kunna tolka runtexten på ungefär följande sätt:
I trakten sitter på helig och rik mark en namnkunnig stormansätt, Ingvaldingarna, och en ingift hustru inom denna ätt syns ha begått “frändaskam” genom att förrätta husl, ett ord som med säkerhet betyder “kristet sakrament”: hon har tagit dopet. Det hedniska samhället hämnas skymfen på det enda sätt som var möjligt enligt fornnordisk rättsuppfattning, som höll kvinnan okränkbar till personen (såvida hon inte var häxa), och lät hennes missgärningar sonas av maken. Denne dödas som bot, och hans egen far, övertygad hedning (säkert också gode) är i fanatisk trosiver själv med om saken. Texten slutar med en hednisk stridsfanfar: “Sägom det unga släktet: TOR!”
En ofta citerad metrisk strof uppträder mitt i texten, kanske lösbruten ur ett gammalt ättekväde. Den handlar om sagohjälten “Didrik av Bern”, dvs Teoderik i Verona: “Didrik den dristige – sjökämpars drott, – fordom rådde för – Reidhavets kust. – På goterhingsten – märingars herre – nu sitter rustad: – skölden i rem.”
Vampyrmytologi: Om rökstenen finns det många teorier. Den mest plausibla är att den är en del i en runmagisk ritual som Wotan kan tänkas ha använt för att stärka sitt inflytande över landet. Andra teorier är att en liknande ritual skall ha genomförts av en ej namngiven tzimisce, eller av varulvsshamanerna. (Kindred lore 4)

1000-talet: Missionsstriderna och kristendoms-segerns århundrade

Gryende historia

 

Olov Skötkonungs första mer framträdande politiska aktion var hans allians med Sven Tveskägg av Danmark och Erik Jarl i Norge mot Olav Tryggvason av Norge. I slaget om Öresund år 1000 besegrade de förbundna den norska kungaflottan. Sveakonungens lön för mödan då man delade rovet blev Bohuslän och dessutom en god del av den rika Trondheimsbygden. Strax efter slaget i Öresund lät Olov döpa sig i Västergötland. Med Olovs söner, Anund Jakob och Sigurd “Slemme”, utslocknade omkring 1060 den gamla kungaätten. Till konung valdes då den kristne jarlen Stenkil, som var särskilt fast knuten till Västergötland. Efter dennes död 1066 inbryter en tid av virrvarr och inbördes fejder. Under Olov Skötkonung grundas också Sigtuna, vari Sveriges äldsta stenkyrka ligger, den senare kallade St:a Gertrud.
Vampyrmytologi: Nu flyttade Germanicus och hans kåtteri till Sigtuna. Slaget om skandinavien var i stort sett vunnet, den sömndruckne Wotan tappade mer och mer av sitt inflytande över de dödliga. Troligen föll han för det som så många methuselahs gjort genom årtusenden, övertro på sin personliga makt. Under sin kontroll har Germanicus både Erik Jarl och Sven Tveskägg. Det tog lång tid att omvända Olov Tveskägg, riktigt hur Germanicus lyckades bryta loss Wotans ghoul är oklart. (Kindred lore 4)

 

Blot-Sven och Inge

 

I slutet av 1070-talet tar Stenkils söner Hallsten och Inge, båda kristna, makten. Den kraftfulle och målmedvetne Inge skall emellertid på grund av sin kristna tro ha fördrivits av de hedniska svearna. Dessa hade istället för en tid en hednisk konung, Blot-Sven, som i sin tur blev fördriven av Inge, sedan denne samlat ihop en tillräckligt stor här. Med “manhaftighet” och trohet mot landskapens lagar säges kung Inge i vishet och lugn har styrt sitt rike långt utöver sekelskiftet och sitt namn i hävden har han huvudsakligen såsom den, vilken slutgiltigt kristnade Sveriges land och nedslog hedendomen även i dess gamla fäste, Uppsala, det sista i Norden.
Vampyrmytologi: Inge är Germanicuskåtteriets första stöt mot Uppsala. Det misslyckas dock då Wotan får upp ögonen för det. Wotan finner oväntat stöd i Blot-Sven och malkavklanen som tillsammans slår tillbaka det kristna angreppet. Först när de tar hjälp av kristna riddare från kontinenten lyckas de. Nu drivs Wotan i torpor av de avsevärt yngre medlemmarna i det kristna kåtteriet. Detta görs med hjälp av geomantiska ritualer, blodsoffer och en hel del tur. (Kindred lore 4) Blot-Sven är Paul Ewald Erling von Schwerins Sire, och figurerar i trakten kring Rökstenen. Han är en otäck jävel. (Camarilla lore 4)

Ansgar och Birkamissionen

 

Det var först under 1000-talet som den kristna missionen i Sverige fick verklig betydelse. Långt tidigare hade emellertid svenskarna varit i kontakt med kristendomen, främst genom Ansgar, “Nordens apostel”. Hösten 829 sägs sändebud från konung Björn i Birka (se kung Björns Hög ovan) ha infunnit sig hos kejsar Ludvig den fromme, av vilken de utbad sig kristna förkunnare för sitt hemland. Kejsaren hade genast en man till hands, munken Ansgar av Corbie, som tidigare ägnat sig åt missionsarbete i Danmark. Tillsammans med en medbroder gav sig Ansgar omedelbart på färd över Östersjön och längs den sydöstsvenska kusten med Björkön som mål, dit de efter många vedermödor anlände 830.
På Birka bildade Ansgar en liten församling, vari självaste kungsfogden Hergeir ingick. På hans gård uppfördes den första kyrkan i Sverige. Efter två vintrar återvände bröderna hem och Ansgar utsågs till den förste innehavaren av en ny ärkebiskopsstol i Hamburg med hela Norden som missionsområde. Den lilla församlingen på Birka fick en ny munk som ledare, Gauzbert. En av de vart nionde år återkommande blotfesterna i Uppsala sopade emellerid bort den lilla församlingen och Gauzbert blev fördriven. Ansgar själv tvingades flytta till Bremen med sin ärkebiskopsstol, eftersom vikingar skövlat Hamburg, och när han återvände till Birka några år senare fanns inget av församlingen kvar, och trots idoga försök att återupprätta den föll kristenheten i glömska på Birka.
Vampyrmytologi: Riktigt var och av vem Ansgar blev omfamnad är oklart. Det kanske skedde i Birka, och i sådant fall måste det ha funnits en mycket gammal Nosferatu i trakten sedan tidigare. Eller skedde det i Bremen eller Hamburg? Dock så är det nästan helt klart att det skedde innan 960. (Camarilla lore 4 el. Kindred lore 5)

1100-talet: Dynastifejdens, stenkyrkornas och cisterciensernas sekel

Kyrka, stat och krona

 

Århundradets allra första decennium befäster den kloke konung Inge d.ä:s anseende och makt. Redan 1101 avhålls ett nordiskt trekungamöte i Kungahälla vid Göta Älv, och Erik Ejegod mäklar där fred mellan Inge och Magnus Barfot i Norge. 1104 upprättas ett nordiskt ärkebiskopsdöme direkt under påven och med säte i det danska Lund. Troligen har Inge hunnit med att genomföra en första stiftsindelning i Sverige, ty en romersk biskopsrulla från omkring 1120 nämner i vårt land stiften Skara, Linköping, Tuna (Eskilstuna), Strängnäs, Sigtuna och Aros (Västerås).

Upplands biskopssäte flyttas till Uppsala

 

På 1130-talet blir östgöten Sverker vald till kung. Vid samma tid flyttas också Upplands biskopssäte från Sigtuna till Gamla Uppsala, där som ett sista insegel på kristendomens seger över de gamla gudarna en för tiden och efter förhållandena väldig gråstenskatedral börjar resas på samma plats där det hedniska templet varit beläget.
Vampyrmytologi: Med hjälp av delvis ockulta katedral-byggar-ordnar från kontinenten färdig-ställer Oliver Stavross sitt geo-mantiska mästerverk, Uppsala Domkyrka. Samtidigt tar Eudoxia över den dödliga politiken. Det är här som Stavross och Eudoxia allierar sig mot Germanicus, tillsammans driver de igenom sin kandidat Sverker till svensk konung, något som får Germanicus rosen-rasande då hans kandidat Magnus Henriksen står lottlös. (Kindred lore 4)

 

Kung Sverker; problem med lübeckarna och med ärkestiftet

 

Kung Sverker försökte 1142 återta kontrollen över den östliga handeln, men mötte på hård konkurrens i den nygrundade staden Lübecks lismande handelsmän. År 1152 anlände till Sverige den påvlige legaten Nicolaus Breakspear. Han hade i Norge just inrättat ärkestolen i Nidaros och i avsikt att söka åstadkomma ett ärkesäte även för Sverige sammankallade han ett kyrkomöte i Linköping. Inre strider och ömsesidig avundsjuka omöjliggjorde dock ett beslut, och legaten reste sin väg i vredesmod samt gjorde de oefterrättliga svenskarna till kyrkliga underlydande under ärkebiskopen av Lund, som blev Sveriges och Danmarks primus. Sålunda hade Sverker inte längre sin gamla auktoritet i behåll. På grund av sin makt hatades han av dansken Magnus Henriksen, som gjorde anspråk på den svenska tronen. Denne låg möjligen bakom mordet på Sverker, vilket enligt västgötalagens kungalängd skulle ha företagits av hans tjänare då han var på väg till julottan. Det är också möjligt att den svenske stormannen och tronpretendenten Erik Jedvardsson varit inblandad i dådet.
Vampyrmytologi: Germanicus finns utan tvekan med i kulisserna. Det troliga är att Magnus Henriksen är Germanicus man, och att han medelst sitt inflytande och sina förmågor under epoken arbetade för att lägga Sverige under danskt styre. Han ligger även bakom kaoset vid kyrkomötet i Linköping, som ledde till att Sverige inte fick något ärkesäte. (Kindred lore 4)

 

Erik den Helige

 

Om Erik blev allmänt erkänd som svensk konung, varade hans regeringstid säkerligen endast en kort tid. Traditionen förmäler att han mitt under högmässan i Östra Aros (det nuvarande Uppsala) överfölls av en dansk här under Magnus Henriksens befäl. I de strider som utspann sig på kyrkbacken, miste kung Erik livet. Sårad till döds och liggande på slagfältet skall han ha halshuggits. Där hans huvudföll uppkom genast en källa med det klaraste vatten, och danskarna flydde i skräck när de såg detta (platsen är St Eriks källa, bredvid Upplandsmuséet). Som Erik den Helige kom han snart att framstå som ett av den svenska kyrkans främsta helgon.
Vampyrmytologi: Även här hade Germanicus ett finger med i spelet. Germanicus har inget till övers för vare sig Sverker eller Erik, som han misstänker har kopplingar till ett kristet kotteri med Ansgar i spetsen. Hans favoriter är dels Magnus Henriksen, men han inser också att Eriks son, Knut, är en person som kan kontrolleras. Om Germanicus hade rätt i sina misstankar måste två separata kristna kåtterier verkat vid den här tiden, ty Ansgar och Stavross avskydde varandra trots att de länge delade stad. (Kindred lore 4)

 

Karl Sverkersson och ärkesätet

 

Året efter Eriks död, omkring 1160, väljs Sverkers son Karl till kung. Karl Sverkersson utvecklar en hektisk kyrkopolitik efter faderns linjer och grundar först och främst en hel rad cistercienskloster. 1164 inrättades på hans tillskyndan ett svenskt ärkesäte i Gamla Uppsala med alvastramunken Stefan som förste innehavare av ärkebiskopsstolen.
Vampyrmytologi: Här kommer för första gången någonsin Eudoxia och Stavross i konflikt. Stavross anser att religionen av hävd är hans område, medan Eudoxia anser att det är en del av hennes stat. (Kindred lore 4)

Comments are closed.