1600-talet

1600-talet: Stormaktens, sektkrigets och fredens århundrade

 

Karl IX och vägen över Arkangelsk

Det nya århundradet, stormaktstidevarvet, karakteriseras av en våldsamt genomgripande förändring i Sveriges yttre läge. Ur sin barbariska isolering utträder Sverige, delvis av nödtvång, och kommer i intim ekonomisk och politisk beröring med Europa, blir först en allvarlig faktor att räkna med och så småningom den dominerande stormakten i världsdelens norra halva.

Sigismunds avsättning som kung i Sverige 1598 ledde till konflikt med Polen, som konkurrerade med Sverige om makten i Östersjöstaterna. Karl IX beslöt att flytta kriget till motståndarens egen mark, men det i Livland förda krigståget blev rätt misslyckat så när som på den effektiva blockaden av de polska utskeppningshamnarna. Emellertid var Polen intresserat av sin granne Ryssland och sökte vinna inflytande där under de förvirrade förhållanden som rådde där sedan den gamla tsarätten utslocknat i början av 1600-talet. Sverige såg sin chans och överförde det polska kriget till ryskt område. Kung Karl ingick förbund med ett av de ryska partierna, hans fältherre Jacob de la Gardie intågade 1610 i Moskva och man planerade att göra en av Karls söner till tsar.
Då det emellertid gick skäligen trögt på denna väg och resultatet såg ut att bli ett mot Sverige enat Ryssland, ville Karl IX försöka fullfölja ett annat storslaget projekt, nämligen att exploatera ishavsvägen från Sveriges västkust norr om hela Skandinaviska halvön till Arkangelsk. I det syftet förberedde han först och främst anläggandet av en verkligt betydande svensk västkusthamn, Göteborg, men därjämte sökte han vinna kontroll över finnmarkernas samer och utsträcka den svenska kronans överhöghet ända till Norra Ishavet. Under tiden hade emellertid Kristian IV av Danmark, som med oro såg fullföljandet av dessa högtflygande planer, vilka ansågs inkräkta på danska rättigheter, hunnit få hela gördeln av nya fästningar och borgar i de skånska landskapen färdig.

År 1611 såg han tillfället kommet och slog till med kraft. Karl IX, åldrig och slagrörd, företog sig i vanmäktigt raseri att utmana fiendekungen till ridderlig duell, men avvisades med hån och dog i oktober samma år, medan danska härar stod långt uppe i Småland och Danmarks flotta beredde sig att härja i Stockholms skärgård.
Vampyrmytologi: Den Svenska utrikespolitiken som ursprungligen hade en underton av vampyrpolitik vart i sken av sektkriget bortglömd av vampyrerna och fick därför fortsätta helt ensam (utöver de neonater och ancillor som hade egna planer med det hela). Många utländska vampyrer använder sig av hemvändande krigsfartyg för att snabbt och enkelt ta sig till Skandinavien (kindred lore 3+). 

Det stora vampyrkriget

Vampyrmytologi: Under så gott som hela 1600-talet så är den mänskliga politiken något som till stor del påverkas av yngre nu bortglömda vampyrer. De äldre vampyrerna är upptagna att slåss för sin sekt eller låtsas slåss för sin sekt samtidigt som de gömmer sig. De viktigaste händelserna under vampyrkriget var Hector Germanicus utropande till furste över Stockholm i början av 1600 talet (Kindred lore 4+, se även Stockholms historia i Nattmangeln 1).
Oriaz Oriflamme, Hohensteufens tjänare blir tillfångatagen av klan Ventrue och blodsbunden 1599. 1602 räddar Hohensteufen honom och omfamnar honom för att genom detta och tillhörande vaulderi spräcka blodsbandet. Oriaz reagerar våldsamt under hämndaktioner på klan Ventrue och utnämns snart till fullvärdig Sabbat. (Sabbat lore 3+).
Mot mitten av 1600-talet skapar Hohensteufen sitt sista barn Helga Elmbladh. Denna person får inte samma avsky mot Camarillan och samma krigiska sinne som sina syskon utan vill planera för en framtid av fred. Detta lugna sinne leder senare till att hon hjälper till att övertyga sin skapare om fredens fördelar. (Kindred lore 3+)
Det finns även dokumenterat spår efter Tzimiscieäldsten Audrius Vygantas och hans två syskon Daumantas och Bodviva som landstiger med båt från Finland någon gång under sent 1500-tal eller tidigt 1600-tal. Audrius Vygantas träffar snart Ventrue Antitribun Axel Herman Wrangel och Tzimiscien Gotthard Hirschmann och de tre bildar tillsammans forskarflocken Thules Herdar på Skolkoster år 1652. (Kindred Lore 3+). Inre motsättningar höll på att slita sönder flocken i sin linda men med tillskott av Lovisa Ståhlhandske och Trine Lobry-Jensen 1688 fick flocken en återfödelse (Kindred lore 4+). Vygantas syskon lever ännu, Bodviva bor någonstans djupt i de finska skogarna och är anknuten till Uriels Bane (Kindred lore 4+) men värre är att Daumantas ryktas att ha gått över till Camarillan (Kindred lore 4+ & Camarilla lore 5+).

 

Gustav Adolfs första två årtionden

I detta minst sagt förtvivlade läge övertog Karls unge son Gustav Adolf vid sjutton års ålder regeringen. Han hade under Johan Skyttes ledning åtnjutit en sällsynt gedigen uppfostran, var i besittning av stora förståndsgåvor, livlig fantasi och en för Vasarna sällsynt fallenhet för militära ting. Under resor och genom att delta i förvaltningen och riksstyret hade han skolats för det kungliga kallet. Redan i sin kungaförsäkran måste han ge högadeln kompensation för dess av Karl kringskurna makt, och vid hans sida uppträdde med stor myndighet ståndets främste företrädare, den tjugoåttaårige men redan erfarne rikskanslern Axel Oxenstierna. Först gällde det att få ett anständigt slut på kriget med Danmark, som 1612 bemäktigat sig Älvsborgs fäste, men vars huvudstyrkor dock utmanövrerats från svensk jord. I Knäredfreden 1613 bestämdes att Sverige skulle återfå sin västkusthamn men blott mot erläggandet av en oerhört dryg lösen (en miljon riksdaler), som det tog många år att skrapa samman. På den ryska fronten kunde Gustav Adolf genom personliga insatser från år 1614 långsamt återvinna vapenlyckan. Med freden i Stolbova 1617 säkrades Finlands sydöstgräns och det svenska herraväldet över Rysslands vägar till Östersjön, och Sverige underlade sig hela landområdet vid Finska vikens innersta ände. Framgången hade vunnits inte minst genom den nya bundsförvant, Nederländerna, som vårt land förvärvat efter det danska krigets avveckling och som för sin lukrativa spannmålshandels skull ville hålla sig väl med behärskaren av spannmålshamnarna Reval och Narva.
Under krigets gång hade den unge kungens duglighet stärkt monarkins makt gentemot högadeln, som lojalt slöt upp bakom rikskanslern i uppbyggnadsarbetet.
Under 1620-talet sker på alla inrikespolitiska fronter en ekonomisk och administrativ uppryckning, som lägger en solid grund för den blivande stormakten. Kansliet moderniseras 1626, räkne- och räntekammare upprättas efter nederländsk förebild, nya hovrätter tillkommer, den lutherska biskopskyrkan reorganiseras och stärks. 1626 års riddarhusordning bekräftar ämbetsmannaadelns privilegier och knyter den fastare till kronan. Slutligen ställs också krigsväsendet på fötter, dels genom en av De Geer igångsatt inhemsk vapen- och kanonindustri, dels genom att “utskrivningssystemet” av vapenför allmoge organiseras och trots lokalt motstånd genomförs. Den enda allvarliga faran utgjorde fortfarande Sigismunds Polen, men med sin välutrustade och övade bondehär kunde Gustav Adolf 1621 efter en kort belägring inta Riga och därmed kontrollera Dünamynningen. Då efter ett par års stillestånd oroligheterna åter blossade upp, förmådde han t.o.m. segerrikt möta det fruktade polska kavalleriet. 1626 överflyttade Gustav Adolf kriget till de för Polen mera vitala områdena i Preussen, där betydande framgångar vanns och där Gustav Adolf nu kom att utgöra ett farligt hot mot den expansiva tyska kejsarmakten och katolicismen.
Vampyrmytologi: Dessa händelser talar lätt för sig själva om vi påminner läsaren att Germanicus ofta använder sig av kungamakten, Ventrue Antitribu av adeln samt att Holland var Camarilla och Ryssland och Polen till stor del var Sabbat eller Brujah kontrollerat. (Kindred lore 2+).

Gustav Adolf och 30-åriga kriget

På kontinenten rasande det trettioåriga kriget som bäst. Frankrike och Sveriges bundsförvant Nederländerna var båda direkt inblandade, likaså – fast på den kejserliga sidan – Polen. Danmark hade lockats delta men med förlust slagits tillbaka 1626, och nu ryckte de kejserligas överbefälhavare Wallenstein metodiskt upp mot Östersjön. För den svenska politiska ledningen framstod det som självklart att vårt land inte kunde förbli utanför, men i så fall var anfall det bästa försvaret.
Västmakterna, som ville värva den svenska armén till den tyska krigsskådeplatsen, förmedlade ett fördelaktigt stillestånd med Polen 1629. Sverige fick behålla Livland och de mesta av de preussiska erövringarna, varjämte Gustav Adolf för sex år fick uppta tull från Preussens hamnar, en summa som uppgick till hela 30% av kronans samlade årsinkomst. “Alla Östersjöns hamnar bliva nu i kungliga majestäts händer”, kunde rikskanslern triumferande utbrista, “ifrån Kalmar och intill Danzig genom Livland och Preussen”.
Medel inflöt i mängd genom metallexporten och genom olika riksdagsbeslut och krigsmakten fungerade perfekt och var väl rustad. 1630 fattades det avgörande beslutet vid ett “utskottsmöte”, och strax efter midsommar samma år landsattes en svensk här på den pommerska ön Usedom. Sakta men säkert satte sig konungen i besittning av hela Oderlinjen. Förbundet med den protestantiske hertigen i Pommern var klart i augusti 1630, och på nyåret 1631 förband sig Richelieu i Frankrike att finansiellt understödja Gustav Adolfs krigföring. Tidpunkten för ingripande var gynnsamt, då det katolska lägret för tillfället var splittrat. Visserligen lyckades de kejserliga trupperna 1631 inta Magdeburg, som förstördes. Men detta ledde enbart till att svenskarna kunde tvinga kurfursten av Brandenburg till anfallsförbund och kort tid därefter få med sig även den tveksamme kurfursten av Sachsen.
Från sitt befästa läger vid Elbe kunde Gustav Adolf trotsa och i flera skärmytslingar försvaga den katolske överbefälhavaren Tilly, vilken i september 1631 i fältslaget vid Breitenfeld i Sachsen tillfogades ett förkrossande nederlag. Ett resultat av Gustav Adolfs revolutionerade krigföring med mindre och lättrörligare enheter med effektivare beväpning av både fotfolk och rytteri. Mot denna moderna armé kom Tillys nu föråldrade krigföring med tunga svårmanövrerade formationer till korta (den spanska skolan). De protestantiska riksfurstarnas sak tycks räddad och Gustav Adolf rycker på bred front fram genom Thüringen mot mellersta Rhen. Vintern 1631-32 håller han lysande hov i Mainz och Frankfurt am Main, omgiven av Europas alla diplomater. Nästa vår går tåget genom Sydtyskland till Nürnberg, svenskarna tilltvingar sig övergången av Lech i öppet slag mot Tilly. München öppnar sina portar i maj. Hälsad av hela evangeliska världen som en gudasänd, apokalyptisk befriare, “Lejonet från Norden”, står den svenske konungen som kontinentens store oemotståndlige segerherre.
I sin yttersta nöd återkallar kejsaren den maktlystne Wallenstein och ger honom nästan oinskränkta befogenheter. Förgäves söker Gustav Adolf fördriva denne från hans befästa läger vid Nürnberg och båda härarna måste göra uppbrott på grund av underhållningssvårigheter. Den 6 november 1632 möts arméerna i det ödesdigra slaget vid Lützen, där den svenske konungen stupar men Wallenstein tillfogas så stora förluster att han måste utrymma Sachsen.
Vampyrmytologi: Det Europeiska vampyrkriget vilket var mycket hätskare än det Skandinaviska var tvunget att stoppas på utländsk mark. Hector Germanicus vilket själv var upptagen med striden på hemmafronten skickade iväg sina mest kapabla tjänare och släktingar för att göra det som den Tyska Antonininska Ventrue familjen inte klarade av. Att stoppa klan Lasombra och klan Ventrue Antitribus härar innan de kom för långt norrut. (Kindred lore 3+).
Ett av fursten av Nyköpings Paul Ewald von Schwerins avkommor (Hertig Erik), skickades till England för att förhoppningsvis kunna involvera även dem i en storeuropeisk konflikt. (Camarilla lore 3+).

Axel Oxenstierna

Axel Oxenstierna, svensk historias störste statsman, föddes 1583. Han vistades flera år vid tyska universitet, där han studerade latin, historia och teologi. Hans höga börd och stora bildning förde honom snart till en framskjuten ställning i riksrådet. Vid Gustav II Adolfs trontillträde kallades Oxenstierna till rikskansler, och därmed grundlades ett sällsynt givande samarbete. Oxenstierna var en av tidens bästa diplomater. Hans förhandlingsskicklighet och förmåga att överblicka det utrikespolitiska skeendet hjälpte Sverige till de fördelaktiga villkoren i Westfaliska freden och den givande freden i Brömsebro. Sin internationellt mäktigaste ställning uppnådde han som direktör för Heilbronnförbundet av protestantiska riksständer. Han dog 1664 och begrovs i släktens gravkryka, Jäder.
Vampyrmytologi: Axel Oxenstierna är Erik Knutssons tjänare. Under sektkrigen lånas han ut till Germanicus för att lättare underlätta Camarillans försvar. (Camarilla lore 3+). Axel Oxenstierna spionerade även under en lång tid åt Erik Knutsson och har troligen hjälpt den något yngre Knutsson att ligga ett par steg före Germanicus (Camarilla lore 4+).

Krigföring och inrikespolitik under Kristina

Rikets arvinge var nu Gustav Adolfs enda äktfödda dotter Kristina, i vars namn regeringen fördes med kanslern Axel Oxenstierna i spetsen. En tid av effektiv men renodlat högadelsvälde inträdde och praktfulla adelspalats uppfördes. Ett statsförbund under den svenske rikskanslerns ledning kom till stånd 1633, men nästa år kom det förintande nederlaget vid Nördlingen, som försvagade den svenska positionen i Tyskland. 1635 utgick stilleståndet med Polen, varvid kronan miste de givande preussiska tullarna. Likväl återvanns det militära anseendet genom Johan Banér. Besittningen av Pommern tryggades, och Lennart Torstensson vann lysande segrar vid Breitenfeld och Jankowitz. Det man värst fruktade var ett danskt hugg i ryggen, men sedan Torstensson 1643 tågat genom Jylland, Horn härjat de skånska landskapen och De Geer i Holland värvat en stark hjälpflotta, tvangs Danmark i Brömsebrofreden (1645) att avstå från sina sjöstrategiska stödjepunkter i östra Östersjön, Gotland och Ösel, och då också Halland på trettio år avträddes till Sverige, och Norge måste lämna ifrån sig Jämtland och Härjedalen, var risken för en dansk inringning tills vidare eliminerad.
I Stockholm hade Kristina förklarats myndig 1644 och vid rikskanslerns sida gripit rikets roder. Hon var en av sin tids mest lärda och begåvade kvinnor och samlade tjugoårig kring sig ett lysande hov av forskare och konstnärer. År 1648 lyckades hon trots rådets motstånd få sin kusin Pfalzgreven Karl Gustav utnämnd till överbefälhavare i det europeiska kriget, vilket samma år avslutades med Westfaliska freden. Då inte minst under krigets sista skede de svenska vapnen i förbund med de franska vunnit framgång i Sydtyskland och en svensk fältherre intagit Prag, blev den slutgiltiga “satisfactionen” för vårt land inte ringa. Genom Westfaliska freden erhöll Sverige hela Pommern väster om Oder jämte Oderöarna och en bred landremsa längs flodens östrand, staden Wismar med område samt stiften Bremen och Verden. Lägger man därtill de redan vunna baltiska randstaterna och allt land vid Finska vikens botten, ser man att Sverige vunnit sitt mål, dominium mars Baltici, “herraväldet över Östersjön”. Som den nya stormaktens främsta avundsmän anmälde sig genast det framåtsträvande kurfurstendömet Brandenburg och den dittillsvarande bundsförvanten Holand, som nu gick över på Danmarks sida.
Fredens inrikesproblem koncentrerade sig främst kring de tre lägre ståndens växande kamp med den allt rikare och inflytelserikare högadeln. Genom att underblåsa ståndens splittring verkade drottningen för sin egen linje. Hon hade avböjt förslaget om äktenskap med kusinen Karl Gustav av Pfalz men fick istället denne erkänd som tronarvinge, och med särskilt präster och borgare bakom sig höll hon skickligt ämbetsmanna- och godsägaradeln stången. Ett par allvarliga bonderesningar mot högadeln, som anklagades för att vilja inför livegenskapen, visade tidens tendens.
Personligen utvecklade drottningen ett alltmera lysande och slösande hovliv, bortlänade väldiga jordagods till unga gunstlingar som Magnus Gabriel De la Gardie och Klas Tott och övergick till följd av påverkan från den franske filosofen Descartes och de lysande franska och spanska ambassadörerna hemligen till katolicismen. Då hennes ställning som regent för lutherdomens kärnland därmed var ohållbar, nedlade hon 1654 under stor högtidlighet och stark rörelse kronan samt flackade som “la regina nomade” (“nomaddrottningen”) Europa runt, tills hon för gott bosatte sig i Rom. Genom sitt steg gav Kristina, dottern till protestantismens lysande försvarare, hela den europeiska samtiden en våldsam chock.
Vampyrmytologi: När inte vampyrsekterna slogs med våld slogs de med influenser. Brujahn Arrhenius ätteträds yngre medlemmar samlades runt om i landet för att kämpa för böndernas rätt, med dem kom klan Gangrel ur skogarna. Klan Ventrue Antitribu slogs förgäves för att deras verktyg adeln skulle ha kvar sin makt. Germanicus järngrepp på kronan började vekna samtidigt som de andra Ventruernas grepp om handelsmännen och bankirerna hårdnade. (Kindred lore 3+).
Den mest imponerande händelsen var Thomas Hohensteufens stöld av Hector Germanicus tjänare drottning Kristina. (Sabbat lore 3+).

“En till geni sublimerad dragonöverste”

På tronen uppsteg som väntat Karl Gustav, den förste av de tre viljestarka pfalziska kungarna, son till Gustav Adolfs syster, en rastlöst dynamisk kraftnatur, överraskningarnas man, “en till geni sublimerad dragonöverste” (Frans G. Bengtsson). Redan vid sin första riksdag 1655 genomdrev han “fjärdepartsräfsten”, som stadgade reduktion av för kronan “omistliga” adelsgods samt fjärdedelen av intäkterna från alla frälsejord i hela riket. Därpå beslöt han att göra processen kort med Polen, den gamla arvfienden, som utmattades i en serie strategiskt bravurmässiga fältslag, medan den tyske kejsaren uppträdde som öppen fiende och Ryssland anföll den svenska östgränsen. Situationen såg kritisk ut, då 1657 även Danmark gick till angrepp. Blixtsnabbt vände sig Karl Gustav från den polska krigsskådeplatsen mot den nya fienden, ryckte in i Holstein, besatte Jylland och förde efter nyåret huvuddelen av hären över det tillfrusna Lilla Bäst till Fyn samt över Stora Bält och småöarna vidare till Själland. De holländska och danska flottorna kunde intet uträtta, Danmark var i Karl Gustavs hand och tvangs 1658 till den hårda freden i Roskilde, där det till Sverige avträdde Skåne med Halland och Blekinge, Bornholm, Bohuslän och Trondheim.
Det var för Karl Gustav livsviktigt att kunna kontrollera inloppet till Östersjön, där en fientlig flotta lätt kunde omintetgöra hans högtflygande planer att i förbund med Frankrike och England slutgiltigt göra upp räkningen med Habsburg. Så länge Danmark behärskade Bälten och Öresunds västkust hade han dock inte ryggen fri, och därför beslöt han Danmarks fall. Omedelbart efter Roskildefreden dirigerade han här och flotta från Kiel mot Själland, där Kronborg intogs men Köpenhamn i skydd av en inseglad holländsk eskader slog tillbaka en stormning, sedan Fredrik III med sitt garde av uppbådade borgare och studenter förklarat sig vilja “dö i sitt rede”. Samtidigt utbröt resningar på Bornholm och i Skåne, armén led nederlag på Fyn, och Jylland erövrades av polsk-brandenburgska trupper. Då Karl Gustav helt oväntat avled under en i hast sammankallad riksdag i Göteborg 1660, måste fred slutas i Köpenhamn. Danmark återfick Trondheim och Bornholm, medan Sverige behöll Skånelandskapen och Bohuslän.
Vampyrmytologi: Detta är mest manövrar av yngre vampyrer och en ovanligt duktig människa. Personer och arméer var kontrollerade av ett flertal olika personer och grupperingar och utför därför ett flertal märkliga manövrar. En dansk familjegren av Grimaldifamiljen (Fahraeus) lyckades ta över en stor del av Köpenhamn till Sabbaten. Sabbaten är nu den mäktigaste grupperingen på Danmark trots att det enbart är ancillan (och nyligen erkända Don) Frank Lystad som leder den största delen av auktionerna (Sabbat lore 2+).

Karl XI:s förmyndarregering

Åter satt på den svenska tronen ett omyndigt barn, åter fördes regeringen av riksämbetsmän, nu med Magnus Gabriel De la Gardie som kansler och med änkedrottningen som presiderande. Det var ett kultiverat och praktfullt men också slappt och egoistiskt fåmannavälde, som efter femton år skulle föra landet in i ett nytt krig, det som utbröt på kontinenten när Ludvig XIV av Frankrike 1672 anföll Holland. Trots varningar hade förmyndarregeringen vägrat bryta alliansen med kung Ludvig, vars penningsubsidier behövdes för att underhålla de värvade styrkorna i de erövrade provinserna. Av privatekonomiska skäl vägrade högadeln att gå godsreduktionens hälsosammare väg för att förbättra finanserna. Svenska trupper ryckte på Frankrikes sida 1675 mot Brandenborg men slogs blodigt tillbaka av “den store kurfursten” Fredrik Vilhelm vid Fehrbellin. I detta läge såg den danska revanschpolitiken sin chans. Kristian V begav sig på försommaren 1676 över Sundet och manade skåningarna att sluta upp kring “sin rätte herre”. Det var den nyss myndige Karl XI, som ta saken i egen hand. Med sammanbiten energi och stort personligt mod slog han den danska huvudstyrkan i det förbittrade slaget vid Lund, drev Kristian tillbaka över Sundet och lyckades till slut också i långsamma utrotningskampanjer knäcka “snapphanarnas” skånska friskytteskaror. Hans främste medhjälpare var Johan Gyllenstierna, som ordnade fredsförhandlingarna och genomdrev den unge kungens giftermål med en dansk prinsessa. Gyllenstierna dog emellertid redan 1680 innan han hunnit mer än skissera sin stora tanke: en internordisk allians, som skulle säkra ett nytt fälttåg på kontinenten.
Vampyrmytologi: Den nu krigsvane svenska armen gjorde ett utfall på helt eget bevåg, något som störde såväl Camarillan och Sabbaten. I kaoset försöker den Danska sabbaten undsätta sina svenska allierade. De Skånska Bratoviche familjerna skötte stor del av den Svenska delen av kriget tillsammans med nomadiska Gangrel antitribu och Tzimiscie (Kindred lore 2+). Motståndet var Camarillans Ventrues, Toreadorer och deras soldater. Till sist vann Camarillan genom att systematiskt avrätta alla som ens misstänktes vara en tjänare till sabbaten och sedan slå vampyrerna dagtid (Camarilla lore 2+).

Reduktionen och enväldet

Den viktigaste inrikespolitiska frågan blev nu reorganiseringen av den försummade krigsmakten samt det länge fruktade räfst- och rättartinget med förmyndarregeringens korrumperade högadelsstyre. Med hjälp av de tre ofrälse stånden jämte “den obesuttna ämbetsmannaadeln” kunde Karl XI på den stormiga riksdagen 1680 inleda sitt stora reduktionsvärv: att indra till kronan all under senare tid bortförlänad adlig jord. I samband med reduktionen genomfördes också tämligen automatiskt enligt den allmänna tendensen i Europa en enväldig monarki. De fem höga riksämbetena indrogs, riksrådet blev “kungligt råd”, ett sekreterarvälde ersatte högadelsregimen, nya ämbetsverk och kommissioner ställdes under strängaste kunglig kontroll. Kronans finanser bragtes åter på fötter, adelsväldet var brutet, böndernas frihet säkrad.
De sanerade finansiella läget utnyttjades till en mönstergillt organiserad statshushållning under “den kunglige räntmästarens” personliga ledning samt en stort anlagd militär reorganisation, det s.k. indelningsverket. I stället för de godtyckliga och ofta orättvisa “utskrivningarna” avdelades nu kronans jord och intäkter till hållande av en permanent armé. En lång period av välstånd inträdde för landet, folkmängden ökade starkt, och inte ens några svåra år av missväxt på 1690-talet fick allvarligare följder. Handeln blomstrade och Stockholm uppvisade på 1670-talet mer än 40.000 invånare. Då rikshushållaren gick bort 1697, förklarades hans femtonårige son, Karl XII, nästan genast myndig och övertog som enväldig “kung av Guds nåde” det förpliktande arvet.
Bakom många av näringarna stod driftiga Maria Sofia de la Gardie, ägarinna till Tyresögodset 1648-1694 och pionjär när det gällde att sätta igång olika industrier. Maria Sofia var kvinnan bakom Sveriges första oljeslageri, där olja utvanns ur olika frön, särskilt linolja. Tillverkningen lades ned efterhand men togs upp av barnbarnet Maria Gustava Gyllenstierna. Andra industrier som Maria Sofia startat var pappersbruk, tegelbruk, kvarnrörelse, bränneri, klädtillverkning, oljeslageri, linneväveri och sågverk. Hon fick bland annat beställningar på soldatuniformer från slottet. Hon drev också stenkolsbrytning i Bergslagen och i Skåne. Hon dog 1694 och trots misslyckanden var hon en viljestark och fantasifull kvinna, som trots protester bland högadeln, hävdade att adelskvinnor visst kunde ägna sig åt handel och industri.Vampyrmytologi: Trots formella segrar rent territoriellt mot Sabbaten så känner Camarillan av förluster, speciellt bland fallna äldstar. För att utöka Camarillans makt lyckas klan Ventrue under något så ovanligt som ett samarbete mellan Furst Hector Germanicus och hans rival Erik Knutsson tvinga bort det mesta av adelns makt. Under en tid framöver kommer makten att ligga i borgarnas och i kungens händer. Då ursprungsklanen Ventrue nu överger sina adelsideal och likt Erik Knutsson och hans Fabricianättelinje inriktar sig på handelsmän och Germanicus Fabricianer kontrollerar kungamakten så är detta en solklar vinst för Camarillan (Camarilla lore 3+). Detta gör att klan Ventrue Antitribu tappar mycket makt och prestige och springs om av klan Lasombra, Tzimiscie och Toreador Antitribu. Dock så växer klan Ventrue Antitribu av avhoppande Ventrues som anser sig svikna av sin klan. Ventrue Antitribu blir nu fram till 1800-talets mitt Sabbatens främsta influensklan och detta räknas av moderna Ventrue Antitribus som klanens storhetstid i Skandinavien, tros avsaknad av formell makt. (Sabbat lore 3+).
Walter de Luga omfamnar Maria Sofia de la Gardie till klan Ventrue och hon blir trots att hon sällan tar formella titlar snart en av Camarillans mäktigaste kvinnor i Sverige. Hennes höga prestige håller tills hon dör, mördad av sina egna i Uppsala 1998. (Camarilla lore 2+). Walter de Luga är en av de mäktigaste Ventruerna i Stockholm under en längre tid tills han avrättas vid krigsutbrottet 1999 (Kindred lore 2+).

Folkmängd och bebyggelse

Folkmängden i det egentliga Sverige uppskattas vid 1600-talets början till omkring 900.000. Under 1600-talets gång fram till 1720 ökas folkmängden med c:a 250.000 människor.
I Sverige fanns år 1580 33 städer, av vilka 9 i Finland. Under Johan III och Karl IX inträder en stadsgrundningsperiod, då nio svenska och minst två finska köpstäder får privilegier. Först med Gustav Adolf och Kristina skulle staten mera planmässigt påbjuda grundläggning av städer i större skala, och mellan åren 1611 och 1650 anläggs inte mindre än 19 svenska och 12 finska städer, medan under hela den återstående delen av århundradet blott tre städer tillkommer, alla i de erövrade skånska provinserna.
Vamoyrmytologi: Stadsplanering är något som de två mäktigaste klanerna nämligen Camarillans klan Ventrue och Sabbatens klan Lasombra älskar. Där klan Tremere enbart bryr sig om sina studier och klan Tzimiscie hellre regerar från en bergstopp med tillhörande by vill de politiska klanerna att människorna samlar ihop sig så många som möjligt på så lite yta som det bara går. Brujhor och Toreadorer av alla sekttillhörigheter uppskattar även skapandet av städer och gör sitt bästa att hjälpa till. Enbart klan Gangrel och vissa nomadiska Tzimisicer motarbetar projektet (Kindred lore 2+). Varulvarna decimeras av detta inflyttande till städer (Garou lore 1+), dock ger detta vissa nya varulvsstammar fotfäste i Skandinavien däribland de svarta spiraldansarna och bengnagarna (Garou lore 4+).

Städer

Stockholm beräknas under Gustav Adolfs tid ha haft bortåt 1.500 hushåll och en folkmängd om 9.000, men redan 1663 är man uppe i över 25.000, 1676 i 43.000 och omkr. 1700 i c:a 45.000 invånare.
Rikets andra handelsstad (efter Stockholm), Göteborg, hade under 1670-talet, efter ett stort men snabbt övergående uppsving under seklets början, blott 4.500 invånare.
Rikets tredje stad var Norrköping, med 5.000 invånare på 1640-talet, men betydligt mindre handel än Göteborg.
Som nummer fyra bland rikets städer kommer under Gustav Adolfs tid Uppsala med c:a 3.500 invånare.
Vampyrmytologi: Stockholms furste under hela 1600-talet var Hector Germanicus av klan Ventrue (se även Stockholms historia i Genesis 2:1) (Camarilla lore 2+) och över sabbatens territorier i Stockholm satt ventrue antitribun och ärkebiskopen Christian Reuter (sabbat lore 3+). Uppsalas furste var Auerbach av klan Tremere en position han innehar fram till hans försvinnande på G:la Uppsala högar 1996. Rent formellt är han inte dödsförklarad i Camarillans register, och han är därför Uppsalas ”rätmätige” Camarilla furste (Camarilla lore 3+). Hector Germanicus barnbarn och Göteborgs furste Albertus sitter säkert på sin tron tills han blir ersatt av sitt eget barn Vincent Blakney under tidigt 1700-tal (Camarilla lore 2+). Norrköping är under 1600-talet styrt av ett primogenråd bestående av två Ventrues och en Toreador, under 1600-talet kommer fler och fler medlemmar av klan Tremere flytta in i staden, något som resulterar i en statskupp under tidigt 1700-tal (Camarilla lore 3+).

Kommunikationsväsendet

Det snabbaste sättet att ta sig fram i Sverige var på “vintervägarna”. I en släde kunde man ta sig från Stockholm till Uppsala på drygt sex timmar, en resa som om sommaren kunde ta ända till tre dagar.
Redan under medeltiden hade det på landsbygden funnits “taverner” till resandes tjänst, och Erik XIV hade ålagt “tavernismännen” att också sörja för härbärge och hästar till färdemännen. Efter mycken möda genomfördes 1649, då det föreskrevs, att gästgiverier vid huvudvägarna skulle anläggas med två gamla mils (c:a 21,4 km:s) avstånd och att där boende bönder av gästgivaren kunde kallas att genast skjutsa resande till nästa skjutshåll mot betalning. Man hade 1636 sökt inskränka antalet hästar vid höga herrars resa, men förgäves. Ett riksråd krävde på färd upp till 60 hästar, ett främmande sändebud ända upp till 200. En lantresa på 1600-talet var en svår strapats. Restiden blev högst ojämn; det vanliga tycks ha varit 2-3 km i timmen, men snabbresenärer kom stundom upp i 4 och t.o.m. 6 km i timmen (att jämföras med slädens nära 11 km i timmen). På 1630-talet använde man knappt 19 dygn från Kalmar till Stockholm och 21 dygn från Stockholm till Göteborg.
Vampyrmytologi: För vampyrer var resande ännu värre. I skogarna rörde det sig såväl stora mängder varulvar (Garou lore 1+) samt att såväl Camarillans gangreler och Sabbatens nomadflockar såg till att anfalla fienden innan fredsfördraget och att ”olyckor” skedde efter fredsfördraget. (Sabbat lore 1+, Camarilla lore 1+). Gästgivarna var ofta tjänare till vampyrer, antingen Ventruetjänare (Camarilla lore 2+) eller revenanter av familjen Zantosa (Sabbat lore 3+).

Universitetens uppryckning

Genom Uppsalamötets beslut 1593 hade det länge avsomnade universitetet i Uppsala återupptagit sin verksamhet, nu som renlärigt lutherskt prästseminarium. Av de sju professorerna var visserligen endast tre teologer och fyra filosofer, i ämnena logik, matematik, fysik och astronomi, men alla dessa vetenskaper betraktades som tjänarinnor under teologin och nyttiga till uttolkningen av bibeln.
Genom Gustav Adolfs försorg fick Uppsala universitet ett rejält uppsving; han skänkte ett eget tryckeri till universitetet, jämte bokhandlare, och tullfrihet för införda böcker. Kungen lät uppföra en ny, stor och ytterst förnämlig universitetsbyggnad (Gustavianum). Slutligen donerade han 1624 större delen av de kungliga urtida arvegods som ingick i “Uppsala öd”, över 300 hemman i Uppland och Västmanland. Antalet professorer, som efter hand sjunkit från sju till fyra, blev genom Gustav Adolfs 1626 utfärdade konstitution 18 stycken, indelade i fyra fakulteter. Han lät också inrätta ett universitetsbibliotek. Till de kungliga boksamlingarna hopades väldiga rov från de erövrade rika jesuitbiblioteken på kontinenten. Ännu 1649 hade detta bibliotek, ifråga om utländsk litteratur landets främsta, blott fem svenska böcker.
Vampyrmytologi: Här ser vi ett samarbete mellan furst Germanicus av Stockholm och Tremeren furst Auerbach av Uppsala. Sabbaten såg enbart detta som ett tecken på det ultimata samarbetet som Camarillan hade. Och tvingade sig själva att slåss ännu hårdare i desperation (Kindred lore 2+). Det som egentligen hände var att furst Germanicus av klan Ventrue mutade furst Auerbach av klan Tremere med dessa rikedomar så att klan Tremere gick med på en överenskommelse där de svenska Tremererna skrev under på att de inte får ha fler än fem medlemmar i Stockholm och att dessa inte får vara äldre än 250 år. Enligt utsago skall Germanicus inte lita på ”Den där nya klanen” samt misstänka att de i smyg samarbetat med hans politiska fiender Johannes Creutz, Arrhenius och Erik Knutsson (Camarilla lore 4+).

Freden 1686

Vampyrmytologi: Då Camarillans interna stridigheter knappt var kända för Sabbaten och Sabbatens styrka var grovt överskattad av Camarillan så tvingades båda grupperingarna till förhandlingsbordet. I freden tilldelas Sabbaten halva Stockholm mot de delar av Mälardalen som Sabbaten ägde samt ett flertal spridda städer (främst i de allra sydligaste och de allra nordligaste delarna av Sverige). Beslutet till fred tas av flera mäktiga individer, varav de främsta på Camarillans sida är Ventrues och Brujahs och på Sabbatens sida Lasombras, Tzimiscier och Toreador Antitribu. Varken Göteborgs furste Albertus eller Uppsalas furste Auerbach går med på att förhandla med Sabbaten och stänger sina städer. Brujahäldsten Arrhenius skall även ha vägrat att närvara på fredsföredraget, fast vissa rykten säger att det beror på att hans rival Johannes Creutz tillfrågats först (Kindred lore 2+). Fursten av Åbo; Hans-Albrekt Natt-och-dag går självmant med på att släppa halva sin stad till Sabbaten för att visa välvilja (Camarilla lore 2+ och Sabbat lore 1+). På Sabbatens sida i fredsfördraget är de största ledstjärnorna Thomas Hohensteufen och hans två avkommor Hanna-Elisabeth Edelskiöld och Helga Elmbladh. Hans andra två avkommor Frank Lystad och Oriaz Oriflamme vägrar närvara vid mötet (Kindred lore 2+).Förargade över detta svek mot sekten Sabbats ideal drar många av de mer hetlevrade individerna till staterna. Därav Oriaz Oriflamme samt ett stort antal Brujah Antitribus och Ventrue Antitribus (Sabbat lore 2+).
För att uppehålla freden instiftas en fredskommission med lika många Camarilla som Sabbat, med rättigheten att ta lagen i egna händer och privilegiet att låta vägen helga medlen. Freden framför individen (Kindred lore 2+). Denna fred, utöver ett par mindre skärmytslingar, håller ända fram till 1999. (Kindred lore 2+)

Efterkrigstiden

Vampyrmytologi: Freden kommer snabbt. Individer som vägrar ställa upp på den avrättas snabbt och skoningslöst av fredskommissionen eller av personer som agerar deras nävar. De mest kända personerna som satt i fredskommissionen var Lasombran Helga Elmbladh och Tzimiscien Darius van Branden för Sabbaten samt Ventruen Erik Knutsson och Tremeren Hani Toivolla för Camarillan (Kindred lore 2+).Arrhenius ätteträd började irritera sig över Camarillans svaga front mot Sabbaten och började bilda små enklaver där de började tala om att ”ta saken i egna händer”. Detta är grunden för Skandinaviens anarkrörelse och är troligen även anledningen till att Arrhenius lyckas ta åt sig Stockholms furstetron 1718 (Camarilla lore 3+).
Många Sabbat byggde upp en personlig maktbas under den här tiden. Petter Dass, Thomas Hohensteufen, Frank Lystad, Rigmor Benedix och Hanna-Elisabeth Edelskiöld tillhör tidens stora Sabbat. Den första formella ärkebiskopen att accepteras av fredskomissionen vart Ventrue Antitribun Christian Reuter över de delar av Stockholm som kontrollerades av Sabbaten (Sabbat lore 3+).
Dock så var detta inte slutet på krig för alla Skandinaviska vampyrer. Under 1700-talet börjar kristnandet av lapparna och striden mot deras isdemoner och vargmän (Tzimiscer och Gangreler)

 

Comments are closed.