1300-talet

1300-talet: Digerdödens, Sankta Birgittas och riddarväsendet

Håtunaleken och Nyköpings gästabud

 

Konung Birger Magnusson, tredje regentgenerationen av Folkungarnas stam, kröntes i Söderköpings nya stadstempel 1302 och samtidigt förklarades hans båda yngre bröder Erik och Valdemar för hertigar med rundligt tilltagna och halvt suveräna hertigdömen. Om det var för att dessa på så vis blev för mäktiga eller alltsammans berodde på den unge kungens sjukliga misstänksamhet – freden blev kort mellan bröderna. År 1304 sökte Birger avtvinga hertigarna vissa olycksvarslande försäkringar, och båda flydde till Norge men lyckades följande år lura den svage kungen att tillsammans med dem fängsla och avrätta marsken Torgils Knutsson (se ovan), rikets starke man och konung Birgers främste rådgivare. Redan året därpå, i september 1306, fick dock Birger tillfälle att djup ångra dådet, då han försvarslös överrumplades av sina bröder på Håtuna kungsgård och tvangs att avstå större delen av riket. På “Håtunaleken” följde efter elva år “Nyköpings gästabud”, då kungen bjöd hertigarna till sig på gästning men lät ta dem till fånga och sätta dem i förvar i Nyköpings hus, där de skall ha omkommit av svält.
“Nyköpings gästabud” utlöste en storm av avsky inom hertigarnas parti. Då upprorshären belägrade Nyköpings hus, hade Birger flytt till Gotland, men på fastlandet föll borg efter borg i rebellernas händer, och kungens unge son junker Magnus fick på stupstocken umgälla sin faders ogärning. Birgers siste bundsförvant, hans svåger, Erik Menved i Danmark avled 1319.
När vid samma tid Håkon V av Norge dog ärvdes denna tron av hertig Eriks och den norska prinsessan Ingeborgs treårige son Magnus Eriksson, som på Mora ting i juli 1319 också valdes till konung av Sverige. De svenska stormännen hade så gott som enigt slutit upp omkring detta val.
Vampyrmytologi: Ventruen Hector Germanicus ligger bakom konungavalet och planerade att i framtiden styra konungasonen. Modern Ingeborg vart snabbt kontrollerad av Nosferatun Stavross (Kindred Lore 4).
Hertig Erik och hertig Valdemar dog inte i svält, de blev omfamnade av Nyköpings dåvarande furste, Malkav Ancillan Paul Evald von Schwerin. Hertig Erik har levt och dött i Uppsala under täcknamnet Lord Goodhart, hertig Valdemar ska enligt utsago fortfarande vara vid liv (så levande man kan vara som vampyr) (Kindred lore 5).
Magnus Erikssons första tid

Inom förmyndarregeringen sökte den härsklystna unga kungamodern Ingeborg dominera men tvangs 1322 att dra sig tillbaka, och rikets roder lades i drotsen Knut Jonssons fasta hand. Året därpå sluter Sverige fred med Novgorod, och riksgränsen mot öster löper genom obygderna ända upp till Bottenhavets översta rundning. 1332 förklaras den sextonårige kung Magnus på Bohus borg för myndig och övertar själv sina båda länder. Samma år förvärvar han Skåne genom köp från greve Johan av Holstein. Magnus ekonomi råkade i olag redan från början och han tvangs ge sig in på vidlyftiga lånetransaktioner.
På höjden av sin glans och ära stod den artonårige monarken, då han 1334 drog på friarfärd till Nederländerna för att som brud hemföra prinsessan Blanka av Namur. Då han red sin eriksgata genom Sveriges rike upphävde han genom Skarastadgan 1335 träldomen i Västergötland och Värend.
Vampyrmytologi: Träldomens avskaffande i dessa områden orsakade säkerligen problem för någon ghoulfetischistisk lagd Ventrue eller Toreador i Västergötland. Uppköpet av Skåne skedde troligen på inrådan, eller lobbyism av Germanicus.
Söndringens tid börjar

År 1340 kom första orossignalen, då Valdemar Atterdag hyllades som Danmarks konung och genast vidtog åtgärder för att återställa sitt rikes forna makt. Efter en treårig fejd om Skåne möttes Magnus och Valdemar på Varbergs borg 1343, då Skåne, Halland och Blekinge mot dryg ersättning formellt avträddes till Sverige, varjämte Magnus äldste son Erik utsågs till tronarvinge i Sverige och Skåne, medan den yngre Håkon, insattes som konung i Norge. År 1347 sammanträdde en av konungen tillsatt lagkommission i Örebro och “Magnus Erikssons landslag”, gemensam för alla landskap och hela riket, antogs kort därefter.
Vampyrmytologi: Här har vi den första riktiga fejden mellan Johannes Creutz och Hector Germanicus. Magnus Eriksson började sin bana som tjänare åt Germanicus men vart senare kontrollerad av Creutz. Landslagen är troligen en idé direkt ifrån Creutz.
Digerdöden

År 1349 började digerdöden att österifrån sprida sig österifrån över Europa och hemsökte både Danmark och Norge. År 1350 nådde svarta döden Sverige och härjade fruktansvärt, även bland stormännen och prelaterna, ehuru själva kungahuset, som vistades i Finland, undgick smittan. I Stockholm låg liken i högtals på gatan, och i Uppland skall blott en sjättedel av befolkningen ha överlevt, liksom Västergötland, Gotland och Värmland svårt hemsöktes.
Vampyrmytologi: Stor svält för vampyrerna. Enbart de starkaste vampyrerna klarade att skaffa sig blod. Ett flertal äldstar gick i torpor. De yngsta och de med sämst generation avrättades för att skona jaktmarkerna (Kindred lore 3).
Ett litet utspel ifrån de yngsta resulterade i försmak för det kommande anarkupproret i Europa. Detta uppror krossades dock i sin linda (Kindred lore 4).
Eriks uppror

Också en annan fara hotade. Tronföljaren hertig Erik gjorde 1356 med stormännens hjälp uppror mot fadern, störtade dennes gunstling hertig Bengt Algotsson och tilltvingade sig vid en förlikning större delen av riket. Sedan Erik hastigt avlidit 1359, kom kung Magnus åter till makten i Sverige och Skåne. Han utlyste ett allmänt riksmöte i Kalmar, Sveriges första kända “riksdagskallelse”, men tvingades vid en förlikning i Söderköping av stormansätterna att avbryta samröret med Valdemar Atterdag.
Vampyrmytologi: Germanicus slår tillbaka mot Creutz. En större konflikt mellan Ventrue och Brujah väntar. Båda klanerna hämtar förstärkningar i form av klanfränder ifrån Tyskland (Kindred lore 3). Klan Gangrel börjar så smått lämna städerna för att inte hamna i korselden, denna flytt retar dock upp varulvarna (Garou lore 3).
Visby brandskattning

Som svar på utmaningen landsteg denne 1360 i Skåne och lade åter det rika landskapet under Danmark. På sommaren året därpå seglade kung Valdemar med en manstark flotta till det svenska Gotland, vars i all hast uppbådade allmogehär i ett förintande slag krossades utanför Visbys ringmur, varefter Valdemar intågade i staden och brandskattade dess väsentligen tyska borgarskap.
Vampyrmytologi: Sebastién Bouchardon befann sig i Visby vid tillfället för brandskattningen, så också hans första barn, som omkom (eller åtminstone försvann) i sviterna (Kindred lore 4). De husen som brandskattades infattade en hel del tyska Ventrues. Klan kriget blev hätskare (Kindred lore 5).
Albrekt d.y. av Mecklenburg och Bo Jonsson Grip

Redan nästa år anfölls Magnus av den yngre sonen, Håkon, som fråntog fadern makten. Då Håkon ingick äktenskap med Valdemar Atterdags dotter Margareta, störtades han emellertid av de svenska stormännen, som erbjöd kronan till kung Magnus systerson hertig Albrekt d.y. av Mecklenburg. Sedan denne valts till konung vid Mora stenar, utdelades de svenska borgfästena som län åt hans tyska anhängare, och 1365 togs den olycklige Magnus Eriksson till fånga. Efter några år utbröt ett allvarligt uppror mot Albrekts tyska vålds- och feodalregim, och denne räddade med nöd sin tron genom att lämna all makt i de svenska stormansätternas händer. För en tid av femton år blev dessas ledande man, vårt lands i alla tider störste jorddrott, Bo Jonsson Grip, den som styrde och ställde i riket. År 1371 blev äntligen Magnus Eriksson, nu en femtiofem års man, fri ur sin fångenskap. Han återvände till Norge, där han blev sonen Håkons medregent. 1374 drunknade han under en sjöresa utanför den norska kusten snart följd i döden av en annan centralgestalt i 1300-talets Norden, Valdemar Atterdag.
Vampyrmytologi: Albrekt av Meclenburg var en docka till den tyska klan Ventrue. Det är oklart på vilken sida Germanicus var, men det var ungefär nu som han började ogilla sina tyska klanfränder (Kindred lore 4).
Unionens första tid

År 1376 valdes Håkon VI:s omyndige son Olov till dansk kung, och då han som folkunge hade bördens rätt även till Sveriges krona, syntes unionen kunna bli verklighet, om man blott kunde få den tyske Albrekt utdriven. Efter faderns död 1380 blev Olov också Norges kung, under förmyndarskap av modern, Valdemar Atterdags dotter Margareta.
År 1387 dör den dansk-norske gossekungen, den siste av folkungaätten, men hans moder håller alltjämt maktens tyglar i sin hand. 1386 hade Bo Jonsson Grip avlidit och 1388 erkänns Margareta på en svensk herredag, samlad på Dalaborg i Dalarna, också som Sveriges regerande drottning, och vårt lands riddarskap reser sig i gemen mot Albrekt, vilken besegras och tas till fånga i slaget vid Falköping 1389.
År 1392 började de fruktade “vitaliebröderna” från hertigdömet Mecklenburgs hamnar, främst Wismar och Rostock, idka sjöröveri i drottning Margaretas länder i avsikt att dels irritera Margareta, tills hon givit Albrekt fri, dels undsätta det kungatrogna Stockholm, vars tyska borgarskap hårdnackat vägrade öppna sina portar för drottningen. Margareta lät så kora sin systerdotterson Erik av Pommern till dansk och norsk konung, och 1396 blev denne på Mora ting vald till även Sveriges. Och så är vid midsommartiden 1397 moget för den stora Kalmarunionen, då befullmäktigade företrädare för Nordens tre riken på ett allmänt möte på Kalmar slott undertecknar en unionsakt som förklarar att de för evig tid skall vara förenade under en enda konung och i krig göra gemensam sak. Vid samma tillfälle kröns Erik till den förste unionsmonarken, och nästa år öppnas Stockholm för Margareta. Under ett segt utrotningskrig intas 1399 vitalianernas sista fästen uppe vid Bottniska viken.
Vampyrmytologi: Unionen kommer i framtiden att vara ett verktyg för Germanicus. Under denna tidsepok har Germanicus hamnat i onåd hos sina klanfränder i Tyskland. Bakgrunden till konflikten är oklar. Det är också tänkbart att Brujahs finns inblandade på mecklenburgarnas sida (Creutz?), eller att de tvärtom samarbetar med Germanicus för att begränsa de tyska Ventruernas inflytande i Norden (Kindred lore 4).
Tyskarnas inflytande

Sitt stora språng framåt tar det svenska stadsväsendet redan under äldre folkungatid, huvudsakligen till följd av en allt starkare inflyttning av tyska köpmän och hantverkare, främst från Lübeck. Birger Jarl bestämde 1251, då handelstraktaten med Hansan förnyades, att tyska borgare som i löpenskapsärenden uppehöll sig en längre tid i sträck i svenska städer skulle räknas som svenskar med svenska medborgares rättigheter och plikter.
Det fanns två makter som hade ungefär lika stort intresse av den svenska bergshanteringen. Den ena var den svenske folkungaregenten, som upptog skatt av bergsmännen. Den andra var staden Lübeck. Lübecks stora uppsving börjar 1226, då det av kejsar Fredrik II förklaras för fri riksstad. Vid mitten av 1200-talet tar Lübeck den ledande rollen inom Hansan.
Stadgandet att hälften av stadsrådet i svenska städer skulle bestå av tyskar, den andra hälften av svenskar, visar på det tyska inflytandet i Sverige under 1300-talet. Tyskarna var det kulturellt ledande skiktet i Sverige.
Stadens styre

I vanliga städer torde rådsförsamlingen ha bestått av tolv man – sex svenskar och sex tyskar. Rådsherrarna skulle väljas för varje år. Tolvmannarådet skulle under borgarfogdens presidium utgöra stadens styrelse, hade dömande myndighet, plikt att häkta lösdrivare samt bl.a. skyldighet att organisera den nattliga väktartjänsten, medeltidsstädernas polisväsende. Under rådet existerade ännu det folkliga s.k. byamotet, vars sammanträden var offentliga, medan rådets beslut ofta hade hemlig natur. Ovanför rådsförsamlingen fanns antingen en kungsfogde (om det fanns en kunglig borg i staden) eller borgfogde/borgmästare (om det rörde sig om en “öppen stad”).
Vampyrmytologi: Ventrue/Brujah konflikten hade tvingat de båda klanerna att ta in förstärkningar ifrån Tyskland. Dessa vampyrer tog med sina tjänare och deras tjänare tog med sig sina familjer. Plötsligt så var Sverige mer tyskt än svenskt. Då skapades det hemliga kotterier av de svenska original familjerna som försökte tvinga ut utbölingarna. De Ventrues som senare blir Antitribu härstammar ofta ifrån dessa tyska Ventrue familjer (Kindred Lore 4).
Stockholm

Om Stockholm som stad hör vi talas först i början av 1250-talet. Staden växer mycket fort, med anledning av gruvdriften i bergslagsområdena och utskeppningshamnen i staden. Stockholm blev centralhamn för all handel med Bottenhavets stränder, såväl de norrländska som de finska (Åbo undantaget). Den värdefulla frihandeln lockade många borgare till staden. Se Stockholms historia i Nattmangeln 1.
Kretsen kring heliga Birgitta

Den svenska och nordiska högmedeltidens främsta religiösa personlighet, Birgitta Birgersdotter, föddes 1303 på Finsta stormansgård i östra Uppland. Redan som trettonåring bortgiftes hon med den artonårige Ulf Gudmarsson, sedermera lagman i Närke och en av rikets herrar. De flyttade till Ulvåsa gård vid Borens strand.
För dåtidens riddarefruar var det naturligt att snarast se sig om efter en lämplig biktfader och huskaplan. Birgitta fann en sådan i magister Matthias, en av kanikerna i det närbelägna Linköping samt vårt lands kanske mest aktade teologiska namn från medeltiden. Från Skänninge hämtade hon sedan en ung scholaris, Nicolaus Hermanni, sedermera biskop i Linköping och diktare av den praktfulla birgittahymnen “Rosa rorans”, till informator för sina åtta barn. Föreståndaren för stadens helgeandshus, Petrus Olai, blev också han en av hennes förtrogna. Som fjärde man slöts till kretsen subpriorn Petrus vid cisterciensklostret i Alvastra. Det var de två sistnämnda munkarna som skrev Birgittas levnadsteckning.
Sedan konung Magnus 1335 äktat drottning Blanka (se ovan), kallade han Birgitta till sig som hovmästarinna, och hennes inflytande vid det världsliga och ridderligt betonade folkungahovet var stort.
Vampyrmytologi: Detta inflytelserika “kristna kotteri” har givetvis påverkats av den kainitiska världen, dock ännu oklart hur.
 

1400-talet:Unionens och den renässansglada sengotikens sekel

 

Erik av Pommern och Engelbrekt

Den verkliga makten i det nya storväldet hade drottning Margareta till sin död 1412. Kung Erik var ytterligt mån om sina länders rätt, och detta resulterade i ett krig med holsteinarna som från 1416 varade i sexton år framåt. Dess viktigaste resultat blev att hanseaterna, som gjorde gemensam sak med sina landsmän, kännbart skadade unionsrikets handel genom sin långvariga blockad av Eriks hamnar.
Det trotsiga och obalanserade draget i Eriks karaktär kom emellertid alltmera ohämmat till uttryck och framkallade en storm av ovilja särskilt i Sverige, där de kungliga fogdarna for fram som blodsugare i härtaget land. De tunga skatterna i förening med den långa blockaden i utlandshandeln satte sinnena på hårda prov, och då Erik envisades att låta danska fogdar styra de svenska borgarna och deras skattelän, slog 1432 upproret ut i full låga. Det hjälpte inte att kungen samma år uppnådde vapenstillestånd med hanseaterna – måttet var nu rågat. I Dalarnas bergslag reste sig Engelbrekt Engelbrektsson, bördig av gammal bergsmansätt, och satte sig i spetsen för den förbittrade svenska allmogen. Särskilt vände sig raseriet mot den hårde och snikne danske kungsfogden över Västmanland och Dalarna, Jösse Eriksson, som enligt rimkrönikans vitsord skall ha sökt kuva bönderna till lydnad genom att låta dem “i rök upphänga” och spänna deras hustrur för hölassen.
Efter två år hade Engelbrekt samlat en stridsduglig här, som 1434 stormade fogdefästet Borganäs, ryckte ned genom Västmanland och snart stod vid Stockholms murar, samtidigt som Erik Puke i Norrland fördrev fogdarna och genomförde resningen på denna front. Genom Närke och Södermanland inryckte Engelbrekt i Östergötland, där han i Vadstena överenskom med eller “tvang” de församlade rådsherrarna att uppsäga kung Erik tro och lydnad. Genom Västergötland gick tåget vidare in i det danska Halland, och sedan huvudparten av Sveriges kungsfogdeborgar fallit, måste Erik bekväma sig till ett års stillestånd. Tjugondedag Knuts gamla marknadsdag 1435 utlystes till Arboga ett stort rådsmöte med representanter inte blott för adel och präster utan även för städerna. Här valdes Engelbrekt till svensk rikshövitsman, dvs ett slags riksföreståndare, varjämte länen i vårt land tilldelades välbördiga män av svensk ätt, vilka skulle fungera som en sorts landshövdingar.
Den 6 juni 1435 slog ett berömt riksrådsmöte i Uppsala under medverkan av Engelbrekt enhälligt fast den svenska resningens krav gentemot unionskungen. Samtidigt slutinvigdes den väldiga rikskatedralen under medverkan av “Frihetssångens” berömde diktare biskop Thomas i Strängnäs. Samma höst infann sig kung Erik på Stockholms slott och ingick med riksrådet en förlikning, som bl.a. hade till följd att Engelbrekt måste träda tillbaka för de inhemska stormännen, av vilka Krister Nilsson Vase blev riksdrots och Karl Knutsson Bonde till Fågelvik marsk.
Men freden varade inte länge, och då Erik av Pommern “intet lärt och intet glömt” slöt sig Karl Knutsson 1436 till de förra upprorsmännen samt erövrade efter ett nytt riksmöte i Arboga tillsammans med Engelbrekt och Erik Puke Stockholm. Unionskungen sammandrog trupper, vilka dock förjagades av den i hast mot söder marscherande Engelbrekt, som snart stod med sin här i Skåne. På höjden av makt och inflytande mördas Engelbrekt vid Gökholms borg i Hjälmaren den 4 maj samma år av en personlig avundsman, begrovs i Örebro stadskyrka och blev av den otröstliga allmogen föremål för helgondyrkan.
Vampyrmytologi: Brujah äldsten Arrhenius är vampyren bakom Engelbrekt. Mordet på Engelbrekt var utfört av en av Johannes Creutz barn (Kindred Lore 4).
Karl Knutsson och Kristofer av Bayern

Nästa år, 1437, är inbördeskriget åter i full gång ehuru det tragiskt nog nu är Karl Knutsson och Erik Puke (kort därefter svekfullt mördad) som drabbar samman inbördes. Ideliga förhandlingar fortgår nu som förr om unionens bestånd, bl.a. på en dansk-svensk herredag 1438 i Kalmar, där danskarna inför den bestämda svenska vägran att återta kung Erik i stället föreslår dennes systerson, hertig Kristofer av Bayern. Krisen löstes äntligen 1440, då hertig Kristofer valdes till konung i Arboga och Karl Knutsson, vilken under tiden fungerat som riksföreståndare, som ersättning tilldelades vidsträckta län i Finland. I april 1441 måste den nye konungen, som sedan ett år även regerat i Danmark och nästa år valdes också av norrmännen, genom “handfästning” överlämna en god del av makten i rådets händer, varefter han hyllades på Mora ting och kröntes i rikskatedralen.
Den tyskfödde unionskungen gick bort 1448 utan att efterlämna någon arvinge. Svenskarna valde i juni samma år Karl Knutsson till kung, medan danskarna till sin korade greve Kristian av Oldenburg, som gått till historien som “den siste riddaren”. I kampen om den norska tronen segrade den danske kungen. Denna rivalitet jämte andra tvistefrågor ledde till att krig 1451 åter blossade upp mellan de nordiska länderna. Svenskarna anställde med “kärrebyssor” en fruktansvärd förödelse i Skåne, grusade flera kyrkor samt ödelade 1452 ärkesätet Lund. Underlägsen i den utrikespolitiska kampen kunde Karl Knutsson icke heller hålla den inrikespolitiska fronten; på nyåret 1457 reste sig de partikularistiskt tänkande svenska stormännen mot honom under ledning av den orolige ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxelstierna, vilken jämte Erik Axelsson Tott utropades till riksföreståndare.
Vampyrmytologi: Det är klart vilka som kontrollerade vilka i den här konflikten. Kristian av Oldenburg var kontrollerad av en allians av Germanicus och Danska Ventrues, Karl Knutsson kontrollerades av Johannes Creutz och Jöns Bengtsson var kontrollerad av Stavross (Kindred lore 4). Arrhenius använde sig vid den här tiden av allmogen (arga folkpöblar) för att springa sina ärenden (Kindred lore 3).
Karl Knutsson och Kristian I

Karl Knutsson flyr till Danzig och de nya maktägande inkallar Kristian av Danmark, som dock får överta ett föga lättstyrt rike. Uppror mot unionsmonarken, och fejder stormännen emellan flammar i full låga redan 1463, och då Kristian låter fängsla Jöns Bengtsson och blodigt straffar Upplands allmoge, vilken gjort gemensam sak med sin biskop, jagas konungen ur riket.
Den effektiva nya resningen mot det danska övervåldet igångsätts av linköpingsbiskopen Kettil Karlsson Vase, som återkallar Karl Knutsson ur landsflykten och befriar Jöns Bengtsson, vilken likväl genast sätter igång ett nytt uppror mot Karl. Nyåret 1465 måste konung Karl ge vika på nytt, avsäger sig kronan och drar sig undan till Nyland. Herr Jöns, “Sveriges förste”, är ånyo herre på täppan men råkar nu i luven på brödernaAxelsson Tott, vilka 1467 slår tillbaka kung Kristians anfall mot riket, och uppträder som ärkebiskopens medtävlare om makten i Sverige. Efter ärkebiskopens död samma år återkallas Karl Knutsson för tredje gången och är nu konung till sin död på Stockholms slott i maj 1470. Året dessförinnan hade den lärde och organisatoriskt begåvade kulturfrämjaren Jakob Ulfsson blivit ärkebiskop i Uppsala och styrde sedan under 45 år den svenska kyrkoprovinsen till rikets och odlingens fromma.
Vampyrmytologi: Karl Knutsson är kontrollerad Johannes Creutz (Kindred lore 4). Mer info finns i artikeln Stockholms historia.
Sten Sture d.ä.

Riksrådet väljer efter Karl Knutssons död Sten Sture till riksföreståndare, en post som han med kraft försvarar under 27 år. Sitt elddop består han med glans redan under sitt första regeringsår, då Kristian av Danmark med en stark legohär belägrar det väl befästa Stockholm. Herr Sten drar med en uppbådad allmogehär ut mot det danska ståndlägret på Brunkebergs ås och vinner den 10 oktober 1471 en lysande seger, från Stockholms murar tilljublad av borgarna, vilka strax därefter kräver slopandet av bestämmelsen att hälften av stadens råd skall bestå av tyskar. På riksrådets beslut flyttas 1473 Lödöse till en plats närmare älvens mynning i västerhavet, och Göteborgs Gammelstad växer upp vid Nya Lödöse. Påven stadfäster 1477 på ärkebiskop Jakobs begäran det nyupprättade universitetet i Uppsala, Nordens äldsta, till vilket som teologisk professor knyts domherren mäster Ericus Olai, kallad “den svenska historieskrivningens fader”.
Vetenskapen och konsterna blommar under 1400-talets sista årtionde på ett sätt som aldrig förr i vårt land, och en andlig storhetstid inträder, som sedan inte återvänder förrän med Gustav Adolf halvtannat sekel senare, när reformationens stormperiod äntligen tillhör det förflutna. År 1483 bosätter sig i Stockholm vår förste boksättare, lübeckaren Johan Snell, som utger vårt äldsta boktryck, fabelsamlingen och predikohjälpshäftet “Djurens moraliska samtal”. Med skäl kan svensk medeltids störste målare Albertus Pictor i Kalmar lilla upplandskyrka anbringa den berömda, nu inte längre synliga texten:
Fädernas kyrka står stark
när Jakob är bisp i Uppsala.
Freden frodas i Sverige,
ty Sten regerar och

Comments are closed.