Resumé från 1996

Resumé, Sabbathistoria under lajvets gång

Sabbatens första steg i Uppsala (1996-1997)

Uppsala hade under flera hundra år varit en av Tremereklanens stora fästen. Furst Auerbach hade länge förhindrat att Sabbaten ens skulle få besöka staden, men efter att han försvunnit spårlöst under en promenad vid Uppsala Högar 1996 (lajvets andra termin sedan starten) och hans ämbete tagits över av mindre kraftiga furstar så lyckas Sabbaten ta sig in med hjälp av fredsföredraget. Detta skedde 1997 och första flocken som kommer in är den forna Stockholmsflocken Thules Herdar. Flytten skedde trots Hanna Elisabeth Edelskiölds, biskop av Stockholm, ovilja. Hennes skapare kardinal Thomas Hohensteufen godkänner dock såväl inflyttandet och att tre nordamerikanska individer (skickade av priscus Don Iguna i Mexico) ansluter sig till flocken. Don Iguanas avkomma Jebidiah Jackson som är ledare för dessa individer blir tidigt Uppsalas första biskop. Det går tidigt upp för alla att hans uppdrag handlar om att dra kriget till Skandinavien, något som går överstyr och Jebidiah Jacksson avrättas i en tribunal ledd av priscus Otto von Veugel. Det ryktas att alla turer kring Sabbatens inträde i Uppsala enbart var ett spel mellan lasombraätterna Hohensteufarna och Iguaniterna (se separat lasombraartikel).

 

Kardinaler och mord (1998-1999)

Kardinal Thomas Hohensteufen anklagades kort därefter för samarbete med setiterna i Köpenhamn och utmanas och faller i monomaci mot Priscus von Veugeln.

I egenskap av kardinal kallar von Veugel till ett korståget mot Amsterdams setiter. Detta korståg blev snabbt en smutsig affär där konstiga tjänster och förmågor använde bakom kulisserna, detta samtidigt som den nya kardinalen kom i konflikt med Don Iguana då ett korståg mot Camarillan inte fanns att vänta.

Flera krigshetsare ogillade den nya kardinalen något som leder till hans väldigt spektakulära mord av en besökande Camarilla (!) under Uppsalas Palla Grande-99. Vem som egentligen låg bakom mordet är i dagsläget svårt att säga då tre äldstar (lasombran Frank Lystad, Malkaven Otto Ramel och Tzimiscien Jedric Razkolnikov) alla utropade sig till kardinal innan ens askan hunnit landa. Denna konflikt kantas av smutsiga affärer med mycket lönnmord där till och med Ärkebiskop Rigmor Benedix, skökan från Helgoland, mördas. Uppsala får dåligt rykte som staden som enbart kan lösa problem med mord då de ligger bakom flertalet av attackerna. En av kardinalspredenterna, Jedric Razkolnikov försvinner spårlöst när det är som värst. Enligt ryktena så gömmer han sig så långt ifrån Uppsala som det är möjligt i rädsla för Uppsalas blodiga klor och huggtänder. När askmolnen skingrat sig så var Otto Ramel, krigshetsaren från Svarta handen och tillika Don Iguanas allierade, den enda som var kvar för att kräva titeln som kardinal.

 

Krig och katastrof (1999-2003)

Priscus Don Iguana var nöjd för nu 1999 utbröt kriget med Camarillan. Men hans glädje förbyts snabbt mot sorg när han insåg problematiken med att spela på en joker. Otto Ramel kanske var en briljant och orädd taktiker för stormtrupper. Men förstod inget om strategiska beslut. Så Sabbaten stod tidigt helt utan samarbete och koordination. Så den skräckslagna Camarillans försvar utböts snabbt mot en offensiv där Camarillan plockade stad efter stad. Enbart i Finland lyckades Sabbaten med sina attacker, då den uråldriga flocken Uriels bane såg till att leda och koordinera attackerna där.

Det värsta slaget under detta krig är när Edelskiöld av Stockholm och stora delar av hennes allierade förråder Sabbaten och går över till Camarillan. Uppsalas blodsstörst utnyttjas av hennes makthungriga son Johann, som enbart tar hennes plats som furste av Stockholm (se separat artikel om Stockholm).

 

Parallellt med sektkriget började en konflikt mellan Inkvisitionen och Uriels Bane eskaleras. Prominenta medlemmar av lasombraklanen försöker initialt medla, men hamnar snabbt på Inkvisitionens sida.

Inkvisitionens skickar då en flock för att konfrontera Uriels bane, en flock som försvinner spårlöst i de finska skogarna. Fler flockar kan inte skickas då Finland stänger sina gränser för att skydda sig mot den blodspest som lägligt nog börjat sprida sig i de baltiska länderna.

 

När kriget mot Camarillan inte gick så bra så gick det plötsligt upp för Sabbaten att kardinal Otto Ramel var medlem i Svarta handen (och därför inte kan vara kardinal, trots godkännandet av konsistoriet under ledning av Don Iguana) kom Don Iguanas avkomma Michael Barlow att agera. Otto Ramel försvinner spårlöst (enligt rykten skall Don Iguanas utsända flock Jacksson Five ha funnits i Köpenhamn natten då han försvann) och Barlow utropar sig till kardinal. Att detta skulle vara något annat än att Don Iguana tar hand om ett av sina egna misstag är svårt att se.

 

Inbördeskrig och Uriels bane (2003-2006)

Kardinal Barlow, visar dock snabbt att han inte alls är en marionett till sin skapare. Trots att han är Iguanit så allierar han sig med Hohensteufarna och får då tas med deras arvfiende från Nasfeters ätteträd. Det går till som så att han sluter fred med Camarillan, något som går förvånansvärt snabbt med hjälp av sin nya allians med den fredsivrande Helga Elmbladh. Priset som Helga fått för att ha ordnat freden verkar ha varit oändligt stöd till hennes avkomma Walter Kreppel i Inkvisitionen. För Kardinal Barlow lägger oändliga resurser för att komma åt Uriels Bane. Då Uriels Bane fått oerhört inflytande i Finland efter kriget mot Camarillan så börjar denna konflikt snabbt eskalera. Plötsligen var det inte längre bara Inkvisitionen mot Uriels Bane, utan Kardinal Barlow, Inkvisitionen och deras allierade mot hela Finland.

 

Stridigheterna mot Finland går inte som tänkt. Flera städer, däribland Helsingfors, faller till kardinal Barlowe, men Sabbattrupperna har oerhörda problem att komma åt Uriels bane. Detta beror främst på att Finlands vampyrbefolkning mest består av gamla Tzimiscier och Gangreler som alla är vana att slåss i gerillakrig i skogsmiljö.

 

Efter mycket stridigheter så börjar det gå rykten om att kardinal Barlow försvunnit då han är ovanligt tyst och enbart kommunicerar via sina egna paladiner. Krav från Finland att kardinalen skall visa sig för att förklara sig hörsammas av flera grupper och plötsligt så har vi nya kardinalspredenter. Utöver de två självklara sidorna i konflikten så ställer Malmös ärkebiskop Caspar Udsen och priscirådet upp i konflikten. Don Iguana verkar återigen lägga sina fingrar i blöt i denna konflikt då den stora krigaren och tillika Brujah Antitribun Caspar Udsen kräver kardinalsposten som sin. Bakom sig har han den svarta handens stöd men till mångas stora förvåning så verkar han för ett enande av Sabbat istället för som sina föregångare försöker få sina lojala undersåtar att tjäna på sina tidigare motståndares bekostnad. Vidare så har han ett mycket mera nyktert synsätt på kriget mot Camarillan och ser nu som sin position att förbereda Sabbaten för det oundvikliga kriget istället för att som Otto Rammel kasta sig in i det huvudstupa.

 

Ny kardinal, ny Sabbat (2006 – nu)

Efter Kardinal Udsen regerat i något år låter Priscirådet meddela att de avser att utöka antalet stolar i rådet med två. Under 2008 utkämpas en politiskt kamp mellan ett flertal Priscipretendenter, däribland Noferatu antitribun Cassius som gjort sin karriär via Uppsala, Tzimiscen Razkolnikov (far till Krazniewski), den finske Bratovich-Tzimiscen Roukko, Uriels Bane medlemmarna Bodviva (syster till den i Uppsala avlidne Audrius Vygantas) och Veijo Mari, samt den något ovanlige pretendenten Lothar van der Hollen, Setiten från Amsterdam. Efter långa utdragna förhandlingar och strider fokuserades kampen till Uppsala stad. Här kom olika flockar att kämpa för sina pretendenter med tänder och naglar för att ena så många flockar som möjligt bakom just deras blivande Priscus. Cassius köptes bort av Uriels Banes utsända, och ställde sig bakom konstellationen Bodviva och Veijo Mari, medan då Roukko och Razkolnikov formerade sig i en liknande sammanslutning. Lothar van der Hollen köptes även han i ett sent skede ut ur kampen då hans till Uppsala utsände emmissarie Yussuf belåtet avreste efter avklarade affärer med Uriels Bane. I slutskedet av den politiska kampen var det inte bara rävspel och kohandel som avgjorde utgången – uttalade monomacier och regelrätta överfall och mordförsök företogs i hopp om att vända opinionen.

Vid decembers början, vid de första snöfallen, stod Uriels Bane-medlemmarna Bodviva och Veijo Mari som segrare, i ett nästan enhälligt Uppsala. I och med denna seger är nu hälften av Skandinaviens Prisciråd medlemmar i Uriels Bane, ett faktum som sänder kalla kårar längs många unga Sabbats ryggrader. Det verkar som att Uriels Bane, Nordens första Sabbatflock, tagit sig ändå in i Köpenhamn, och är här för att stanna.

Bland Sabbatens neonater viskas det om att det hela var uppgjort från start, att hela affären är ett illa dolt medlingsförsök från Kardinal Udsen för att få Uriels Bane att närma sig Svarta Handen och således avsluta de fientligheter som uppkom under Kardinal Barlowes kostsamma krig mot Finland. Om det är sant, kan det då leda till att hela Nordens Sabbat enar sig mot Camarillan? Eller kommer Uriels Bane att underminera Kardinal Udsen och utnyttja den Svarta Handen för sina egna syften

Comments are closed.